1. Kvinna födde 17 kaniner
Förlossningsläkaren John Howard blev milt sagt överraskad, när en patient vid namn Mary Toft på några dagar födde nio dödfödda kaniner.
Andra läkare tillkallades, och i deras närvaro kom kullen av döda hardjur upp i sjutton.
Den engelske kungen tillsatte en utredning för att ta reda på hur det låg till med kaninfödslarna.
Historien blev känd i hela landet, men den medicinska sensation som läkarna hade hoppats kunna beskriva uteblev.
Mary Toft avslöjade nämligen att hon i hopp om berömmelse och en kunglig pension själv hade fört upp kaninerna i underlivet.
De häpna läsarna av New York Sun fick reda på att månen var en mycket livlig plats.
2. Gyllengult månfolk blev kioskvältare
Den 25 augusti 1835 berättade journalisten Richard Adams Locke i tidningen New York Sun att den brittiske astronomen John Herschel hade upptäckt liv på månen. Genom sitt teleskop hade Herschel sett bland annat svanslösa bävrar, som levde i hyddor och använde eld.
Tre dagar senare slog tidningen rekord med en upplaga av 19 360, när den beskrev en hel koloni av fladdermusliknande människor med gul hud.
Missionssällskap började genast fundera på hur de skulle kunna sprida det kristna budskapet till fladdermusfolket, men då medgav Locke att han hittat på alltihop.
Artikelserien var ett försök att rädda tidningen, vars upplaga minskat kraftigt. Ambitionen lyckades, för tidningen existerade ända fram till 1950, men Locke fick sparken.
Det var inte ovanligt att Mesmers patienter drabbades av konvulsioner under hans behandlingar.
3. Magnetism var garanterad kur
Den österrikiske läkaren Franz Mesmer utvecklade 1774 en teori om att människans hälsa är kopplad till ett särskilt magnetfält. Personer med ett underskott av denna kraft – som han kallade animal magnetism – blev sjuka.
Lyckligtvis hade Franz Mesmer animal magnetism i överflöd, vilket han påstod gav honom en helande förmåga. Genom att röra vid sin patients armar i flera timmar kunde Mesmer få hen att falla i trans, vilket han hävdade var hälsosamt.
På massmöten botade Mesmer med en stor behållare med vatten och metallstavar, som patienterna höll i.
Mesmer flyttade 1778 till Paris, och redan två år senare hade den animala magnetismen blivit så populär att han inte längre hade tid för enskilda konsultationer. I stället botade han hela grupper samtidigt.
Patienterna skulle hålla i en metallstång placerad i ett kar med vatten, så skulle de botas från allt från gallsten till blindhet.
Drottning Marie-Antoinette var också betagen av Mesmer, men en expertpanel tillsatt av Ludvig XVI avslöjade ”läkaren”, som flydde utomlands.
4. Sjöjungfru var halv apa och halv fisk
Förbluffade Newyorkbor kunde 1842 beskåda de torkade resterna av en sjöjungfru. Det hävdade i varje fall den brittiske gentlemannen dr. J. Griffin, som tagit hem varelsen från Fiji.
Sjöjungfrun hamnade på museum och var under de följande tjugo åren den största attraktionen i USA, tills det avslöjades att Griffin var ärkeamerikansk och arbetade för cirkuslegenden P.T. Barnum.
Undersökningar visade att sjöjungfrun skapats genom att en apas överkropp fogats ihop med en fiskstjärt.
Kammerer beskyllde sin assistent för att ha fuskat med forskningen.
4. Blött sex gav svarta vårtor
Den österrikiske biologen Paul Kammerer var besatt av att bevisa hur förvärvade egenskaper såsom stora muskler kunde gå i arv. Han påstod att han fått en grodart som endast parade sig på land att bilda svarta vårtor på bakbenen, och att dessa användes vid parning i vatten – och att vårtorna gick i arv till nästa generation.
En expert upptäckte emellertid att vårtorna bestod av bläck, som injicerats under huden.
Kammerers anseende var förstört, och några dagar senare sköt han sig.
5. Himmelska avtryck på stenar
För cirka 300 år sedan blev den tyske professorn Johann Beringer uppsökt av ett par pojkar, som hade hittat några stenar med säregna avtryck i form av kometer med svans, solen med ett ansikte och de hebreiska bokstäverna YHVH, som betyder Jehova.
Beringer var övertygad om att det var Guds verk, och skrev en lång avhandling. Precis före publiceringen erkände hans kollegor att allt var ett skämt.
Beringer vägrade att tro på det och skuldsatte sig upp över öronen i försöket att köpa upp hela upplagan av avhandlingen.
Tasadaystammen bodde inte bara i grottor, de var även duktiga på att klättra i träd.
6. Stenåldersfolk bar jeans
Djupt inne i regnskogen på ön Mindanao i Filippinerna gjorde den filippinske politikern Manuel Elizalde 1971 en fantastisk upptäckt: tasadayfolket, som aldrig hade haft kontakt med omvärlden.
Stammens 26 medlemmar beskrevs som jordens primitivaste folk: De bodde i grottor, använde enkla stenredskap, och deras kläder var gjorda av blad.
Tasadayfolket jagade inte och odlade inget utan livnärde sig uteslutande på den föda de kunde hitta i regnskogen, och de hade inga ord för varken ”vapen”, ”krig” eller ”fiende”.
Historien om det primitiva paradiset spreds över världen, och tasadaystammen porträtterades bland annat i en populär dokumentärfilm 1972. Samma år vallfärdade en strid ström av berömdheter, bland andra piloten Charles Lindbergh, till platsen, men en specifik grupp nekades att komma dit: oberoende forskare.
Manuel Elizalde (i mitten) talade med tasadayfolket via en tolk.
Efter Marcosregimens fall 1986 öppnades området, och två journalister uppsökte tasadaygrottorna i regnskogen. De var övergivna, men efter en tids letande hittade journalisterna de tidigare grottborna.
De bodde i små hus i en by i närheten och gick klädda i T-shirts och jeans. Snart uppdagades det att Manuel Elizalde hade betalat de 26 personerna för att agera grottmänniskor. Ett antal utredningar inleddes för att reda ut vad som egentligen var sant.
Forskarna kom fram till att tasadayfolket var en väldigt isolerad stam, men att Manuel Elizalde hade förmått dem att bete sig ännu primitivare för att få världspressens uppmärksamhet.
Martin Fleishmann (t.v.) påstod att de hade alstrat energi i ett glas vatten.
7. Kall fusion var bara nys
Den 23 mars 1989 löstes världens energiproblem en gång för alla.
Då meddelade kemisterna Stanley Pons och Martin Fleischmann att de hade åstadkommit så kallad kall fusion – vid rumstemperatur och med helt vanliga hushållsredskap.
Deras upptäckt kallades ”den största sedan elden”, men när varken de eller någon annan klarade av att upprepa försöket, avfärdades den kalla fusionen snabbt som en bluff.
Pons och Fleischmann blev utfrysta ur forskarkretsar.
Psykografen hyrdes ofta ut till varuhus och biografer.
8. Maskin kunde avläsa personligheten
Den driftige uppfinnaren Henry C. Lavery och hans kollega, affärsmannen Frank P. White, kunde 1931 stolta presentera sin psykograf – en maskin som kunde läsa av människors personlighet.
Psykografen var en produkt av frenologin, enligt vilken det går att mäta bulor på kraniet och utifrån dessa slå fast personers mentala förmåga och personlighet.
Psykografen mätte 32 olika punkter på kraniet, som var och en motsvarade ett karaktärsdrag – självrespekt satt till exempel högst upp på huvudet – och bedömde dem utifrån en skala som gick från ”bristfällig” till ”mycket överlägsen”.
På 1930-talet hade vetenskapen sedan länge förkastat frenologin som nonsens, men maskinen blev trots det en enorm succé, som gjorde upphovspersonerna förmögna.
Fujimura bad om ursäkt och bugade djupt, när alla hans lögner avslöjades.
9. Arkeolog styrdes av djävulen
Shinichi Fujimura kallades för ”Guds händer”, och hans förmåga att hitta arkeologiska skatter tycktes överjordisk. På bara några år avancerade han från anonym amatörarkeolog till hyllad expert.
Sitt första stora fynd gjorde Fujimura 1981, när han fann 40 000 år gammalt stengods – det äldsta som hittats i Japan. De följande åren deltog han i åtskilliga utgrävningar runt om i landet. Oavsett var han stack fingrarna i jorden lyckades han hitta betydelsefulla fornfynd.
Kulmen nåddes den 22 oktober år 2000, när Fujimura kunde meddela att han och hans team hade hittat rester av redskap och bostäder, som var över 600000 år gamla. Det rörde sig om världens äldsta bosättning, och upptäckten väckte internationell uppmärksamhet.
Några dagar senare publicerade tidningen Mainichi Shimbun tre foton på sin framsida. De visade Fujimura i färd med att gräva ner några av de stenredskap som han senare hade grävt upp.
Fujimura medgav att han hade fuskat, men endast denna enda gång. Efterföljande undersökningar visade dock att han hade fuskat på 159 av de totalt 178 utgrävningar som han hade deltagit i.
”Jag blev frestad av djävulen”, förklarade ”Guds händer”.