Det mänskliga sinnet har varit en källa till fascination och förvåning under mänsklighetens hela historia, men psykologin som självständig vetenskap utvecklades först i mitten av 1800-talet.
Dessförinnan betraktades studierna av psyket av många som en del av filosofin, medan andra ansåg att de utgjorde en del av läkarvetenskapen, med särskild inriktning på hjärnan och nervsystemet.
Det var den tyske läkaren Wilhelm Wundt, i dag känd som den moderna psykologins fader, som lade grunden till vår tids psykologi som eget forskningsområde.
Wundt var inte först med att studera människans känsloliv. Han var emellertid den förste som kallade sig psykolog, och han inrättade ett institut där han enbart studerade psykologi och genomförde experiment med utgångspunkt i erkända vetenskapliga metoder.
Tysken Wilhelm Wundt var först med att göra psykologin till en egen vetenskapsgren.
Forskare flockades till Leipzig
När Wundts institut grundades på universitetet i Leipzig år 1879 trädde psykologin för första gången ut ur de övriga akademiska ämnenas skugga.
I sitt laboratorium analyserade Wundt bland annat de mentala strukturer som tillsammans skapar medvetandet. Hans metoder grundades på experiment och empiri och Wundt utvecklade bland annat metoden introspektion.
Den går ut på att först dela upp medvetna upplevelser i mindre delar, som sedan utforskas var och en för sig. Målet är att använda summan av upplevelserna för att få en ökad förståelse av medvetandet.
Det psykologiska institutet blev en så stor framgång att forskare från hela världen vallfärdade till Leipzig för att lära sig om Wundts nya vetenskap. En av dessa var Alfred Lehmann, som senare grundade psykologin som vetenskap i Danmark.