Den 16 maj 1985 publicerade den vetenskapliga tidskriften Nature en nyhet som skakade om läsarna: Tre forskare från British Antarctic Survey – det brittiska institutet för polarforskning – förkunnade att de hade upptäckt att halten av gasen ozon över Antarktis var oroväckande låg.
Deras upptäckt – känd som hålet i ozonlagret – framställdes i medierna som ett handgripligt bevis för att människan var i färd med att förstöra jordens atmosfär. Ozonlagret är en del av atmosfären på 15–50 kilometers höjd, och innehåller stora mängder ozon, som skyddar jorden mot farlig UV-strålning från solen.
Franska fysiker upptäckte ozonlagret 1913. De noterade att den mängd strålning som solen avger inte motsvarar den mängd som uppmäts på jorden. Närmare undersökningar visade att strålarna avvisas av ett ozonlager i atmosfären.
Hålet i ozonlagret över Antarktis upptäcktes 1985 av tre brittiska forskare.
Hålet skulle slutas
Efter de brittiska forskarnas upptäckt av hålet i ozonlagret skrev först 46 och senare alla 197 FN-länder under ett avtal om att fasa ut alla produkter som skadar ozonlagret.
Enligt experter har avtalet inneburit att ozonlagret långsamt håller på att återhämta sig efter de skador som människan orsakat. Forskarna bedömer emellertid att skadorna orsakade av de ozon-nedbrytande gaserna från bland annat kylskåp och sprayflaskor inte kommer att ha försvunnit helt från atmosfären förrän på 2060-talet.