Den nederländske naturforskaren Anton van Leeuwenhoek (1632–1723) gjorde den 9 oktober 1676 en banbrytande upptäckt. I flera år hade han arbetat med primitiva mikroskop, och nu kunde han – som den första människan i historien – med egna ögon iaktta ett antal ”smådjur” – senare kända som bakterier.
Anton van Leeuwenhoek beskrev sina observationer i ett antal brev till den brittiska vetenskapsakademin Royal Society, som utropade honom till den ledande auktoriteten på området. I ett slag blev Anton van Leeuwenhoek därmed ”mikrobiologins fader”.
VIDEO: Se mer om Anton van Leeuwenhoeks upptäckt
Romare varnade för ”små varelser”
Anton van Leeuwenhoek var visserligen den första personen som observerade och beskrev bakterier, men han var långt ifrån den förste som var medveten om de mikroskopiska varelsernas existens.
Redan under antiken resonerade kloka tänkare sig fram till förekomsten av mikroorganismer. En av dessa tänkare var den romerske vetenskapsmannen Marcus Terentius Varro (116–27 f.Kr.). Han varnade romarna för att bosätta sig nära träsk och våtområden:
”För där frodas små varelser, som inte är synliga för ögat, men som flyger genom luften och tar sig in i kroppen genom munnen och näsan och orsakar allvarliga sjukdomar.”
Bakterier utforskades på 1800-talet
Den moderna förståelsen av bakterier uppkom först under 1800-talet, då ett flertal forskare studerade de mikroskopiska organismerna.
Bland pionjärerna var fransmannen Louis Pasteur och tysken Robert Koch, som genom sitt arbete dokumenterade bland annat att mikroorganismer kan orsaka infektionssjukdomar. Denna insikt ledde till bland annat utvecklingen av vaccin mot fruktade sjukdomar som rabies, mjältbrand och tuberkulos.
