Henrik III:s elefant tecknad av Matthew Paris. Elefanten, som var en gåva från Frankrikes kung Ludvig IX, blev ett dyrt nöje för den engelska kronan, inte minst eftersom dess kost utgjordes av första klassens kött och dyrt rödvin.

Tio märkliga sällskapsdjur

Elisabeth I höll marsvin, den franske generalen Lafayette hade en alligator i Vita husets badkar och Henrik III fick en elefant i present av den franske kungen. Läs om 10 exotiska sällskapsdjur genom tiderna.

11 november 2011 av Hans Henrik Fafner

1. Dog elefanten av alkoholförgiftning?

I december 1254 gav den engelske kungen Henrik III sheriffen i grevskapet Kent ett något speciellt uppdrag. Han skulle skaffa ett fartyg, som kunde transportera en elefant från Wissant nära Calais på den franska kanalkusten till London. Dessutom skulle det byggas ett lämpligt stall till djuret på Tower of London.

Elefanten var en present från den franske kungen Ludvig IX. Åren 1252–53 var Ludvig på korståg, och emiren av Egypten hade vid det tillfället skänkt honom en elefant för att besegla ett strategiskt samarbete i kriget mot muslimerna i Syrien. Det är troligen denna elefant son ankom till London, där stallet nu stod klart.

Ett dyrt nöje

Källorna innehåller noggranna anteckningar om kostnaderna för elefantens uppehälle. Den kostade år 1256 statskassan drygt 24 pund, vilket var mer än vad det kostade att hålla en riddare i kungens tjänst. Trots god omvårdnad dog elefanten den 14 februari 1257.

Sällskapsdjur med hårda livsvillkor

Det påstås att elefanten dog för att den fick för mycket rödvin. Detta är knappast sant. Den troligaste dödsorsaken är att elefanten har haft hårda livsvillkor i den grå, engelska vintern.

2. Giraffen bröt nacken

I renässansens Europa hade varje furste med självaktning ett menageri – en samling exotiska djur. Härskaren i Florens, Lorenzo de Medici, övertrtäffade dem alla, när han 1486 fick en giraff i sitt menageri. Denna giraff är det första dokumenterade exemplaret av en giraff i Europa sedan antiken.

Giraffen väckte jubel

Lorenzos giraff var en omedelbar sensation i Florens. ”Folk tror att de ser ett torn och inte ett djur,” skrev diktaren Antonio Costanzo. Giraffen vandrade runt på palatset och väckte stort jubel, när den kikade in genom fönstren på andra våningen.

… men bröt nacken

Lorenzo själv led av dåliga nerver, men fann ro, när han var tillsammans med sina djur. Därför var det en stor tragedi att giraffen kort efter sin ankomst till Florens fick huvudet i kläm i takkonstruktionen i det specialbyggda stallet, varvid den bröt nacken och dog.

En stor bedrift

När Medici-familjen långt efter Lorenzos död 1492 bad författaren, arkitekten och målaren Giorgio Vasari måla en tavla, som skildrade Lorenzos viktigaste bedrifter, stod giraffen centralt placerad, trots att dess vistelse i Florens blev mycket kort.

3. Drottningens sällskapsdjur skapade marsvinsmode

Det anses att den engelska drottning Elisabeth I hade ett marsvin som sällskapsdjur.

Den lilla gnagaren härstammar ursprungligen från Sydamerika, där indianstammar i Anderna redan omkring år 5000 f Kr födde upp dem för att ätas. Den första europeiska beskrivningen av marsvinet härrör dock först från 1554, och det var också ungefär då som spanska och engelska handelsmän tog med sig det exotiska djuret hem till Europa.

Elisabeth regerade från 1558 till 1603 och var en mycket populär monark. Hennes popularitet har säkert varit en bidragande orsak till att blev modernt att hålla marsvin i de europeiska furstehusen.

4. En elefant startade reformationen?

År 1513 mottog påven i Rom – Leo X – en ovanlig gåva. Kung Manuel I av Portugal skickade nämligen påven en vit elefant som tecken på sin lojalitet mot den romerskkatolska kyrkan.

Påvens favoritdjur dog

I Rom blev elefanten Hanno snabbt påvens favoritdjur. Leo lät bygga ett särskilt stall till Hanno mellan Peterskyrkan och påvepalaset, och flera gånger deltog elefanten i processioner genom Rom. Bara tre år efter ankomsten blev Hanno emellertid plötsligt sjuk och dog kort tid därpå i den mycket låga åldern sju år.

Reformation och uppgörelse med slöseriet

Dödsfallet var inte den enda olycka som drabbade Leo X. Martin Luther spikade 1517 upp sina teser på kyrkdörren i Wittenberg, vilket blev starten på reformationen. Denna blev samtidigt en protest mot det extravaganta slöseri som präglade den katolska kyrkan, och som Hanno ju precis hade varit en symbol för.

5. Kompositörens sångfågel

För en kompositör var det nog inget konstigt i att välja en sångfågel som sällskapsdjur, men omständigheterna runt historien är fulla av gåtor och obesvarade frågor.

Inspiration till Mozarts kompositioner?

Wolfgang Amadeus Mozart (1756–91) köpte 1784 en stare, och i sina anteckningar noterade han ett litet melodifragment, som fågeln hade sjungit i butiken. Det sägs att Mozart flera gånger byggde vidare på starens sångteman i sina kompositioner, men detta betvivlas av modern starforskning. Starens sång omfattar så många variationer att Mozart bara i undantagsfall kunde ha hört en användbar upprepning. Han skulle ha varit mer betjänt av en kanariefågel.

Mozarts ode till sångfågeln

Att fågeln betydde mycket för kompositören råder det dock inget tvivel om, eftersom Mozart skrev ett ode till den vid dess död tre år senare. Den djupa sorg som drabbade Mozart vid denna tidpunkt berodde dock troligen på att hans far, Leopold Mozart, dog samma vecka som fågeln.

6. Orangutang med smak för kålrot

Napoleon Bonapartes gemål – kejsarinnan Josephine – hyste ett stort intresse för aparta sällskapsdjur, men bortsett från hunden Fortuné, höll hon sig strikt till växtätare. Därför kunde djuren nämligen gå fritt om kring på slottet Malmaison utanför Paris utan att äta upp varandra.

Napoleon Bonapartes gemål – Josephine – hyste ett stort intresse för aparta sällskapsdjur. Bland favoriterna var en orangutang.

Säl, gasell och svart svan

Josephine ägde en svart svan, en struts, en flygekorre, en gasell och en säl. Svanen kom från Australien och var ett av de många djur som den franske kartografen och naturvetenskapsmannen Nicolas Baudin skickade hem från sin stora expedition 1800–1804.

Baudin dog av tuberkulos på hemvägen till Frankrike, men en känguru ombord på båten nådde helskinnad fram till kejsarinnan.

Orangutang i klänning till middag

Josephines favorit bland djuren var en orangutang. Det var en hona, och den gick därför klädd i klänning och sägs ha uppfört sig ordentligt gentemot gäster. Den satt också med vid bordet då och då, varvid den bjöds dåpå sin livrätt – kålrot.

7. Farliga familjevänliga grizzlybjörnar

USA:s tredje president, Thomas Jefferson, hade en livslång fascination inför de vidsträckta, icke-koloniserade områdena västerut. Trots det blev han lite orolig, när två grizzlybjörnar från Vilda västern år 1807 levererades till hans privatbostad. Följebrevet om den ovanliga gåvan kom först med posten ett par dagar senare.

Kontinentens vildaste djur – varsågod

Björnarna visade sig vara en gåva från kapten Zebulon Pike, som hade rest i territorierna västerut och kände till presidentens intresse. I brevet försäkrade han Jefferson att ”landets infödda betraktar den som kontinentens vildaste djur.”

Björnarna avlivades

Trots att de båda björnarna fortfarande var ungar, såg Jefferson snabbt att Pike hade rätt. Björnarna kunde inte bo kvar. Jefferson skrev därför ett brev till sin vän Charles Wilson Peale, som ägde ett museum med en stor naturhistorisk avdelning. I brevet beskrev han björnarna som ”mycket vänliga”, och påstod att de ”verkade vara mycket medgörliga”. Dessutom åt de inte så mycket. Peale accepterade genast erbjudandet om att ta över björnarna, men på museet visade dessa sig utgöra en fara för både familjen Peale och besökarna. Slutet på historien blev att björnarna sköts och stoppades upp.

8. Tam björn som rumskamrat

Englands store romantiske diktare, George Gordon Byron (mer känd som Lord Byron) studerade i sin ungdom vid universitetet i Cambridge. Han bodde på Trinity College, där statuterna förbjöd hållande av hund. Byron förhörde sig om detta och fick veta att förbudet bara gällde hundar. Han lät då meddela att han skulle skaffa sig en tam björn. På frågan vad han skulle ha djuret till svarade han att björnen skulle dela rum med honom.

”Detta svar behagade dem icke,” skrev han i oktober 1807 i ett brev till en kvinnlig bekant. Om han verklig genomförde sitt tilltag, meddelar inte historien.

Senare i livet hade Lord Byron många sällskapsdjur men av mer konventionellt slag – nämligen hundar.

9. Alligator i badkaret

Den franske generalen Lafayette spelade en stor roll i det amerikanska frihetskriget på 1770-talet. Nästan ett halvt sekel senare besökte han USA, där han besökte samtliga 24 stater. Överallt på resan hyllades han. Man reste monument för att hedra den general som hade hjälpt till att kasta ut de brittiska kolonialherrarna. En rad städer ändrade till och med namn till Fayetteville.

Den franske generalen Lafayette, som spelade en stor roll i det amerikanska frihetskriget, fick i present en alligator. Under Lafayettes tid som gäst i Vita huset installerades alligatorn i ett badkar.

Alligator som present

Under resan mottog han också en speciell gåva – en alligator. När Lafayette under sin rundresa bjöds in till en flera veckor lång vistelse i Vita huset, installerades alligatorn i ett av husets badkar.

Skrik av fruktan i Vita huset

Presidentens fru sägs ha varit förfärad över gästen i badkaret, medan presidenten själv fann det ytterst underhållande att höra skriken av fruktan, när medarbetarna helt oförberedda gick in i badrummet.

10. Tidningskungens bästa vän

Randolph Hearst byggde upp ett tidningsimperium och blev en av USA:s rikaste och mest inflytelserika män under 1900-talets första hälft. Han gillade att visa sin makt och sin rikedom som en annan renässansfurste.

Världens största privata zoo

När Hearst år 1915 gav arkitekten Julia Morgan i uppdrag att rita den palatsliknande bostaden i San Simeon i Kalifornien, ingick ett menageri i planerna. Där skapade Hearst världens största privata zoo med en mängd exotiska djur.

Särskilda ramper för taxar

Trots detta överflöd föredrog han hela tiden sina små taxar. Han hade under sin livstid flera stycken sådana, och i San Simeon lät han bygga särskilda ramper, så att hundarna fritt kunde ta sig fram på sina korta ben. När taxen Helen dog, skrev han:

”Liksom din hund älskar dig, kommer du att älska din hund. Inte för att den tror att du är Napoleon, inte för att DU tror att du är Napoleon. Inte för att du ÖNSKAR att vara Napoleon. Men för att kärlek skapar kärlek, hängivenhet inspirerar till hängivenhet, osjälviskhet föder osjälviskhet, självuppoffring …”

Kanske är du intresserad av...