Solförmörkelser varslade om död och förödelse

1133: Ett förebud om kungens matförgiftning

När en solförmörkelse den 2 augusti 1133 lade stora delar av England i mörker sågs det som ett dåligt omen.

Solförmörkelsen inträffade nämligen samtidigt med kung Henrik I:s och hans armés avfärd mot Frankrike, som då lydde under den engelska kronan.

”Elementen visade sin sorg över denne store mans avfärd från England”, påstod en krönikeskrivare, som även noterade att det sällsynta fenomenet ”väckte oro i männens hjärta”.

På sätt och vis fick de oroliga rätt, för Henrik I kom aldrig hem till England igen. Knappt två år efter sin avresa avled han i ­Normandie av vad som tycks ha varit en kraftig matförgiftning – antagligen orsakad av ett antal ryggradslösa djur, som han ­stoppade i sig mot sin läkares rekommendation.

Samtidigt lämnade kungen inte efter sig några manliga arvingar, och konflikter och krig följde i ­kölvattnet på hans död.

Trots att kungens död inträffade lång tid efter solförmörkelsen stärkte händelsen uppfattningen att solförmörkelser förebådade dåliga saker.

1375 f.Kr.: Babylonierna satte in kunglig vikarie

För babylonierna var det avgörande att astronomerna kunde förutsäga när en solförmörkelse närmade sig.

Babylonierna var nämligen övertygade om att solförmörkelser var dåliga nyheter för den sittande kungen. Därför tog de för vana att byta ut den sittande kungen mot en vikarie under tiden före en solförmörkelse.

När solförmörkelsen var över återinstallerades den ­egentlige kungen.

Solförmörkelserna registrerades på lertavlor, och den äldsta arkeologerna har hittat är från år 1375 före Kristus.

1869 e.Kr.: Solen räddade forskares liv i Alaska

Sommaren 1869 begav sig den amerikanske geografen och astronomen George Davidson iväg mot den avsides belägna Chilkatdalen i Alaska med ett forskarlag.

Planen var att ­observera en kommande solförmörkelse, som skulle vara särskilt tydlig just där.

I dalen bodde emellertid en indianstam, och när forskarlaget dök upp blev indianerna både arga och hotfulla.

När Davidson förklarade att en solförmörkelse skulle inträffa dagen därpå, lät indianerna dem tillfälligt vara i fred.

När ­förmörkelsen verkligen inträffade flydde ­indianerna, och det plötsliga mörkret räddade därmed forskarnas liv.

1870: Astronom flydde i luftballong

Den franske astrofysikern Pierre Jules Janssen hade hösten 1870 ingen större önskan än att observera den solförmörkelse som han visste skulle lägga Algeriet i totalt mörker den 22 december samma år.

Olyckligtvis för Janssen befann han sig i Paris, som just då var belägrat av preussiska soldater.

Problemet var dock inte svårare än att det gick att lösa. Janssen var nämligen en erfaren ballongskeppare, och i början av december lyfte han i sin luftballong med kurs mot Nordafrika.

Väl framme i Algeriet kunde han emellertid till sin besvikelse konstatera att det var extremt ­molnigt just den dag solförmörkelsen inträffade.

585 f. Kr.: Plötsligt mörker avbröt krig

År 585 före Kristus låg de anatoliska folkslagen mederna och lyderna i krig med varandra. ­Kriget hade pågått i åtskilliga år, när det enligt den grekiske historikern Herodotos inträffade en solförmörkelse.

”Precis när slaget hade kommit igång ­förvandlades dag till natt”, skrev han.

Båda de stridande parterna uppfattade feno­menet som ett tecken från gudarna att avsluta kriget, och ingick därför genast en vapenvila.

Sedan Herodotos nedtecknade sin berättelse för cirka 2500 år sedan har historiker och astronomer dock ifrågasatt delar av historien.

Mycket tyder nämligen på att det snarare var en månförmörkelse som svepte in de stridande i ett plötsligt mörker.

1831: Solen gav mod till slavuppror

I den amerikanska delstaten Virginia hade den amerikanske slaven Nat Turner år 1831 länge funderat på att inleda ett uppror mot områdets vita plantageägare.

När en solförmörkelse inträffade den 11 februari 1831, såg Turner det som ett tecken från ovan, och gjorde allt för att skaffa vapen.

I augusti samma år inledde han och 70 andra slavar ett blodigt angrepp, som kostade omkring 60 vita personer livet.

En lokal milis slog därefter ned upproret, och tillsammans med delstaten Virginia utkrävde man en grym hämnd: Mer än 200 slavar, varav endast ett fåtal varit involverade i upproret, avrättades.

33 e. Kr.: Solförmörkelse daterar Jesu korsfästelse

När Jesus föddes har forskarna flera olika hypoteser om, men de flesta av dem är överens om att han kors­fästes år 33 efter Kristus.

Den förhållandevis säkra dateringen beror bland annat på att de skriftliga källorna innehåller flera astronomiska vittnesbörd, som gått att datera:

”Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen”, står det till exempel i Bibeln.

Medan forskarna är eniga om att en flera timmar lång solförmörkelse är en överdrift är det helt säkert att Mellan­östern på den tiden drabbades av flera solförmörkelser.

Genom beräkningar kan astronomer ange de datum då solförmörkelser ägde rum, och genom att jämföra dem med Bibelns beskrivningar av själva korsfästelsen kan historikerna göra en kvalificerad bedömning av när Jesus avrättades efter att han hade dömts till döden.

Ska Jesu korsfästelse stämma med en fredag i den judiska påsken, så som det står skrivet i Markusevangeliet, måste korsfästelsen enligt forskarna ha ägt rum den 3 april år 33.