Hon var ung, vacker och naken, hade smala armar och ben och en putande mage, rund och gravid.
Det kolsvarta håret dolde nästan hennes långa, framträdande näsa. Först och främst var hon dock naken – och så var hon hans mamma.
Sigmund Freud var bara en liten pojke när han vaknade i en sovkupé mellan Leipzig och Wien och fick se sin mammas nakna kropp.
Fyrtio år senare mindes Freud fortfarande händelsen, som hade satt igång hans sexuella fantasier.
Freud, som inte skämdes för sina förbjudna drifter, skrev om dem i sina böcker. Det var ett naturligt behov som alla pojkar hade, menade han.
Det hade blivit hans kall att bege sig ut på upptäcktsfärd i sinnet, där förträngda lustar låg dolda och hotade att krossa även den starkaste person.
Fina borgare rynkade på näsan åt den österrikiske juden och hans provocerande idéer, men divanen i hans konsultationsrum stod aldrig tom.
Freud erbjöd nämligen svar på frågor som ytterst få personer dittills ens vågat ställa.
Mellan åren 1891 och 1939 skrev Sigmund Freud Drömtydning och över hundra andra böcker om psykologi
Upp under kjolen
Sigmund Freud föddes 1856 i kejsarriket Österrike.
Han drömde om att ge sig ut till sjöss som Charles Darwin och återvända hem med revolutionerande teorier om mänskligheten. Även Christofer Columbus blev en av hans stora idoler.
Freud var 17 år gammal när han 1873 skrev in sig på universitetet i Wien för att läsa medicin.
Efter studierna arbetade han på flera anstalter för psykiskt sjuka innan han 1886 öppnade egen praktik.
Hans konsultationsrum i Wien fylldes snart med kvinnor som dåtidens läkarvetenskap stämplat som ”hysteriska”.
Den tidens läkare betraktade det som ett faktum att kvinnor var i sina känslors våld.
Vissa av dem visade prov på så starka humörsvängningar att de fick diagnosen ”hysteri”, som kunde anta många former.
Särskilt på sin vakt var läkarna när patienterna uppvisade tecken på melankoli, eftersom man ansåg att det gick ut över deras förmåga att föda barn – och just barnafödandet var kvinnans allra viktigaste uppgift i livet.
I slutet av 1800-talet hade expertisen kommit fram till att den bästa boten mot hysterisk melankoli var orgasmer.
Kvinnors ojämna humör kunde stabiliseras med hjälp av utlösningar, och eftersom deras makar visat sig vara oförmögna att tillfredsställa dem åtog sig experterna att utföra uppgiften.
De masserade kvinnorna, först för hand och från 1880-talet med doktor Joseph Granvilles elektriska massageapparat Granvilles hammer.
Freud trodde emellertid inte att hysteri kunde botas så enkelt. Besvären fanns i patientens sinne. Då skulle inga fysiska behandlingsmetoder fungera.
Inspirerad av franska psykiatrer experimenterade Freud med hypnos, men efter några år började han tvivla på metoden.
En upplevelse med en patient fick honom att slutgiltigt ge upp metoden:
”När hon höll på att vakna ur en hypnotisk seans kastade hon armarna om halsen på mig. Jag var ödmjuk nog att inte tillskriva handlingen min oemotståndliga attraktionskraft”, kommenterade Freud.
Hypnosen, som syftade till att hjälpa patienten att komma fram till orsaken till sitt lidande hade i stället resulterat i en oönskad handling.
”Jag var tvungen att sluta med hypnosen”, löd Freuds slutsats.
Efter det började han i stället utveckla den så kallade psykoanalys som skulle bli hans största bidrag till hälsovetenskaperna.
1800-talets läkare fick lära sig att använda hypnos för att behandla ”hysteriska” kvinnor.
Samtal blev porten till själen
Sigmund Freud upptäckte det terapeutiska samtalets möjligheter av en ren slump.
En äldre kollega i Wien hade försökt bota en välbärgad kvinna vid namn Bertha Pappenheim, som plågades av hallucinationer, förlamningar och okontrollerbara hostanfall.
Han testade hypnos, men när patientens tillstånd bara förvärrades började läkaren i ren van makt lyssna medan fröken Pappenheim pratade.
Hon fick blicka in i sitt inre och berätta om allt möjligt som föll henne in utan att bli avbruten.
Med tiden lindrades kvinnans symptom, vilket hon tillskrev ”talbehandlingen”, som hon kallade den.
För Freud var Pappenheims exempel en uppenbarelse. Kanske kunde samtal öppna för allt det som dolde sig i patienternas undermedvetna och som orsakade deras besvär.
Dessa tankar var revolutionerande; ingen hade tidigare sett något samband mellan människors drifter och förträngda känslor och deras mentala hälsa eller förmåga att fatta beslut.
Framdeles ägnade sig Freud åt ”psykoanalys”, som han kallade metoden.
Det enda han behöll från hypnosen var divanen, på vilken hans patient kunde ligga och slappna av och prata utan att distraheras av ögonkontakt.
Freuds psykoanalytiska böcker gjorde hans namn känt även utanför Österrike.
I dem gav han exempel från sina samtal med patienter, men för att undvika skandaler anonymiserade han dem.
Till Freuds mottagning kom nämligen kvinnor som rörde sig i Wiens översta sociala skikt.
Bertha Pappenheim fick heta Anna O, medan Ida Bauer kallades Dora.
Kvinnor skulle underkasta sig
Freud ägnade stora delar av sitt vuxna liv åt att lägga fram teorier som blev väldigt populära i samtiden.
Det föll emellertid aldrig honom in att hans personliga känslor och upplevelser under barndomen eventuellt var just personliga och att andra människor bar på annat tankegods.
Påståenden av det slaget avvisade han som förträngning.
Trots att han blev 1900-talets mest kända namn inom området psykologi var han inte fullt så obunden av historien som han inbillade sig.
Freuds syn på könsroller var exempelvis djupt konservativ: Kvinnan skulle underkasta sig mannens vilja på det sätt som hon alltid gjort i judiska kretsar.
När han behandlade kvinnliga patienter var målet alltid att de skulle acceptera sitt öde som hustru och mor.
Att det var skillnad på män och kvinnor framgick allra tydligast av Freuds syn på homosexualitet.
Sexuell attraktion mellan män betraktade han som en förståelig och oundviklig del av det mänskliga psyket.
Lesbiska band mellan två kvinnor ansåg han emellertid vara onaturliga, eftersom mannen då förlorade sin ledarroll i världen.
Freud fann det följaktligen nödvändigt att ingripa när dottern Anna, favoriten av hans sex barn, kom ut som lesbisk.
Som ett led i behandlingen tvingades Anna ligga i timmar på faderns divan medan han hörde henne redogöra för sina erotiska fantasier.
Freuds ansträngningar var dock förgäves. Dottern förblev lesbisk.
Sex var nyckeln till allt
Trots att Freud inte ansåg att ”hysteri” kunde botas med en massageapparat höll han med sina kollegor om att kvinnornas problem hade med deras sexualitet att göra.
Han hävdade att patienternas psykiska hälsa var kopplad till sexualdriften, som han ansåg att barn utvecklade redan under sitt första levnadsår:
”Det tycks vara mitt öde att upptäcka det uppenbara: att barn har sexuella känslor, vilket varje amma vet, och att nattens drömmar handlar lika mycket om uppfyllelse av önskningar som dagdrömmarna gör”, skrev han till en vän.
Sexualdrifter och medföljande psykiska problem drabbar emellertid inte bara kvinnor, insåg Freud efter hand som även män flockades i hans väntrum.
Snart blev han övertygad om att alla barn upplevde denna känsla, som han kallade oidipuskomplexet, efter den grekiska mytologiska kungen Oidipus, som hade en sexuell relation med sin mor.
Ur oidipuskomplexet växte det fram en rad olika mentala besvär efter hand som Freuds teorier tog form.
Enligt honom upplevde flickor penisavund när de fann att de inte var fysiskt kapabla att ha sex med sin mor. Därefter riktade de sin sexuella uppmärksamhet mot pappan.
Teorin om penisavund fick kritiken att formligen hagla över Freud.
I synnerhet Europas feminister blev oerhört provocerade av att han med sin diagnos sjukförklarade kvinnor och därmed gjorde kvinnoförtrycket acceptabelt. Freud fortsatte dock oförtröttligt med sitt arbete.
Många mentala besvär beror enligt Wiens mest efterfrågade läkare på att barndomens omedvetna drifter inte försvinner och ersätts av en mer mogen sexualitet.
Genom psykoanalytisk behandling kunde han lösa upp patientens omedvetna behov och öppna för ett tillfrisknande.
Även utanför feministkretsar väckte Freuds teorier bestörtning, närmare bestämt i den generation av män och kvinnor som hade växt upp i det viktorianska England och på den precis lika pryda europeiska kontinenten.
I dessa kretsar var till och med den minsta antydan om sex tabu. Total okunskap om alla former av drifter betraktades som en dygd.
Trots det blev Freuds anhängare allt fler. Oavsett om man avskydde eller hyllade Freud var den djärve österrikiske läkaren på allas läppar.
I drömvärlden avslöjas våra omedvetna tankar, påstod Freud.
Beundrare räddade Freud från Hitler
Medan Freud firade sina triumfer förändrades Europa. År 1933 kom Adolf Hitler till makten i Tyskland, varefter antisemitismen snart spred sig till Österrike.
Freud praktiserade visserligen inte sin religion, men han tillhörde ändå judendomen, som enligt honom snarare var en ras än en trosriktning.
Detta synsätt delades av nazisterna, som underkastade judarna särskilda lagar som särskilde dem från den övriga befolkningen.
”Vilka framsteg vi har gjort. På medeltiden hade de bränt mig på bål. Nu nöjer de sig med att bränna mina böcker”, sa Freud syrligt om de tyska nazisternas agerande.
Liksom alla andra österrikiska judar var han emellertid i fara när de tyska styrkorna år 1938 marscherade in i Österrike.
Freuds anhängare i utlandet började genast planera hur de skulle föra den store tänkaren utom räckhåll för nazisterna.
Den mest inflytelserika av dem var prinsessan Marie Bonaparte, en av den franske kejsaren Napoleon Bonapartes ättlingar och Freuds tidigare patient.
Efter segdragna förhandlingar lät de nazistiska myndigheterna Freud och alla hans barn lämna Tredje riket.
Tillsammans med sin fru och sina barn flydde Freud till Paris och därefter till London.
Med sig hade han sin berömda divan, och han öppnade en ny mottagning, men bara under en kort period.
Under ett antal år hade Freud haft cancer i käken, men nu kunde sjukdomen inte längre kontrolleras.
Han avled den 23 september 1939 sedan smärtorna blivit så svåra att han tagit en överdos morfin.
Vid tidpunkten för hans död hade andra världskriget rasat i fyra veckor. Fyra av Freuds systrar dog i de tyska koncentrationslägren.
Psykoanalysens fader lämnade efter sig kontroversiella teorier, som efter kriget upphöjdes till sanningar, men som i dag är i princip avskrivna.
Vissa kritiker går i dag så långt som att kalla Freud för en behandlare som hittade på diagnoser och därefter försökte bota sina patienter från dem.
På så vis kan man säga att han gick i sin gamla förebild Christofer Columbus fotspår:
Han öppnade fönstret till en ny värld utan att själv förstå vad det egentligen var han hade upptäckt.