Påfågelns fjäderdräkt irriterade Darwin

Teorin om det naturliga urvalet var ett jättelikt kliv för förståelsen av biologin. För Darwin fanns det dock bitar som behövde falla på plats, och det frustrerade naturforskaren.

Teorin om det naturliga urvalet var ett jättelikt kliv för förståelsen av biologin. För Darwin fanns det dock bitar som behövde falla på plats, och det frustrerade naturforskaren.

Shutterstock

Året efter utgivningen av sin berömda bok Om arternas uppkomst 1859 skrev Charles ­Darwin till en vän: ”Åsynen av en fjäder från påfågelns stjärt gör mig ­illamående!”

I sin bok lanserade ­Darwin hypotesen att individer med fysiska ­fördelar lättare överlever, och att dessa ­fördelar förs vidare till avkomman.

Darwins problem var att påfågel­hanens stora, färggranna stjärtfjädrar omöjligt kan vara en fördel: Rovdjur har lättare att få syn på hanar med stora stjärtfjädrar, så genom generationerna borde de bli mindre. Men det blir de inte.

Det tog Darwin mer än tio år att inse nyttan av påfågelns fjäderprakt.

© National Portrait Gallery

Teorin om sexuellt urval

Först 1871 löste Darwin gåtan med sin hypotes om sexuellt urval i boken Om människans härledning, som slår fast att hos arter som påfåglar är förmågan att imponera på honorna och få många avkommor snabbt viktigare än att leva länge.

Med det nya begreppet revolutionerade Darwin ännu en gång biologin. Han påpekade att vissa djurarter, precis som människor, också väljer partner ­utifrån utseendet.

Han skrev bland annat: ”Förmågan att charma honorna är i vissa fall viktigare än förmågan att ­övervinna andra hanar i strid.”