Ett internationellt forskarlag har upptäckt ett samband mellan gener som härrör från neandertalare och åkomman Dupuytrens kontraktur. Sjukdomen leder till att den drabbade inte kan räta ut vissa fingrar.
Sjukdomen kallas i folkmun för ”vikingasjukan” eftersom den är betydligt vanligare i Nordeuropa än i resten av världen.
Enligt den nya undersökningen, som publicerats i tidskriften Molecular Biology and Evolution härrör vikingasjukan emellertid inte alls från vikingarna utan från neandertalarna. Våra avlägsna kusiner, som levde i Europa för 50 000–40 000 år sedan, har genom genetisk sammanblandning fört sjukdomen vidare till Homo sapiens – det vill säga oss.
Omkring 30 procent av alla norska män över 60 år lider eller har lidit av Dupuytrens kontraktur, vanligtvis i lång- eller ringfingret. Siffran i Sverige och Danmark tros vara ungefär densamma. I Storbritannien drabbas däremot endast 20 procent av alla män över 65 år av sjukdomen, och i USA ligger siffran på omkring 10 procent av män över 50.
”Mötet med neandertalare har påverkat vilka som lider av sjukdomen”, uppger artikelns huvudförfattare, evolutionsgenetikern Hugo Zeberg vid Karolinska institutet i Solna.
Tittade på genetiska data från 650 000 personer
Studien genomfördes genom att genetiska data samlades in från 7 871 personer med Dupuytrens kontraktur, samt från 645 880 kontrollpersoner från databaserna UK Biobank, FinnGen R7 och Michigan Genomics Initiative. Den enorma mängden data användes för att identifiera förekomsten av genetiska varianter som skulle kunna vara förknippade med sjukdomen.
Genom en omfattande jämförande analys identifierade forskarna 61 genetiska varianter förknippade med vikingasjukan, och tre av dem kom från gener som är kända för att härröra från neandertalare.
Det låter kanske inte som särskilt mycket, men det anmärkningsvärda är att av alla 61 generiska varianter så härrör varianterna som medför näst och nästnäst störst risk för att utveckla sjukdomen båda från neandertalare. Det tyder på att våra utdöda urtidskusiner var särskilt mottagliga för Dupuytrens kontraktur.
I svåra fall av Dupuytrens kontraktur kan ett eller flera fingrar inte rätas ut alls. Ofta kan kirurgi återställa rörligheten igen.
Forskarna tror att den stora förekomsten av vikingasjuka i norra Europa skulle varit väldigt osannolik utan kontakt och korsning med neandertalbefolkningar.
En dansk studie från 1999 visade att ärftlighet är den klart viktigaste faktorn för vem som utvecklar Dupuytrens kontraktur. Forskarna bedömde då att 80 procent av risken för att drabbas av sjukdomen är genetisk, medan de resterande 20 procenten beror på andra faktorer som alkohol och diabetes.
Det kan också bidra till att förklara varför sjukdomen fortfarande är betydligt vanligare i Nordeuropa.
Mellan en och fyra procent av det mänskliga genomet består av dna från våra avlägsna neandertalförfäder, och den nya studien är långt ifrån den enda som på senare år har visat hur arvet från neandertalarna påverkar våra kroppar än i dag.
Neandertalgener kan bland annat göra kvinnor mer fertila, men även öka risken för hudcancer och depression.
Nu vet vi också att det var neandertalare och inte vikingar som gav de skandinaviska männen fingrar som är svåra att räta ut.