Begreppet ”stenålder” myntades på 1820-talet av den danske museimannen Christian Jürgensen Thomsen.
Han fann att föremål som hittades vid arkeologiska utgrävningar i regel låg i en viss följd: redskap av sten låg längst ner i jordlagren, medan bronsföremål låg i mellanlagret och järnredskap närmast markytan.
Enligt Thomsen visade det att människan måste ha utvecklat stenredskap, innan hon lärde sig bearbeta metall.
Denna insikt fick Thomsen att formulera en teori om att människans förhistoria kunde delas in efter de tekniker som vanligtvis användes för att tillverka verktyg.
Resultatet blev ett system, som delade in förhistorien i sten-, brons- och järnåldern.
Indelningen används än i dag, även om den har kritiserats för att fokusera enbart på teknik och inte ta hänsyn till bland annat sociala förhållanden och religion.
Dessutom är systemet endast tillämpbart i Europa, eftersom fynd i bland annat Afrika visar att tekniker inte alltid förekommer i en viss ordningsföljd.