Som liten pojke i Schweiz kunde Hermann Rorschach tillbringa timmar med Klexographie – en lek som innebar att han hällde droppar av bläck på ett pappersark och sedan vek det.
När arket veks upp igen hade bläcket bildat mönster av olika slag, som han kunde rita vidare på eller använda som inspiration till små historier. Lille Hermann var så förtjust i leken att hans vänner kallade honom Klecks – tyska för ”fläck”.
Fascinationen över bläckfläckarna tog Hermann Rorschach med sig, när han som ung man började studera medicin och fick arbete på ett mentalsjukhus i Bern.
Där började Rorschach experimentera med sin barndoms bläckplumpar och undersöka varför människor såg olika motiv i samma fläckar – till exempel upptäckte han att patienter med schizofreni reagerade annorlunda på fläckarna än andra patienter.