Apkoppor har troligen förekommit i årtusenden, men sjukdomen identifierades först 1958. Det skedde hos Statens Serum Institut i Köpenhamn, där danska forskare identifierade sjukdomen hos en flock makaker.
Den nya sjukdomen fick därför namnet apkoppor – vilket är missvisande, eftersom viruset finns huvudsakligen hos gnagare, medan apor och människor är tillfälliga värdar.
Apkoppor ökar
Apkoppor är nära besläktade med smittkoppor, som enbart under 1900-talet kostade över 300 miljoner människor livet.
Smittkoppor har därför varit föremål för flera vaccinationskampanjer, vars syfte var att utrota sjukdomen. Vaccinet har även skyddat mot apkoppor, men sedan vaccinationsarbetet drogs ner under 1970-talet har apkoppor ökat i flera afrikanska länder.
Apkoppor är emellertid inte lika livshotande som smittkoppor, och hittills har endast mellan en och tre procent av de smittade dött om de inte fått behandling.
Apkoppor smittar framför allt via kroppsvätskor, men sjukdomen kan även smitta genom fysisk kontakt med infekterade personer eller föremål.
WHO oroas
Det första utbrottet bland människor rapporterades 1970, då sex barn smittats i Afrika. Det första offret var en nio månader gammal pojke i Demokratiska republiken Kongo, som – i likhet med de andra barnen – inte var vaccinerad mot smittkoppor.
I västvärlden registrades det första fallet hos en treårig amerikansk flicka år 2007. Hon fick apkoppor efter att ha blivit biten av sin tama präriehund, som smittats av en grupp afrikanska hamsterråttor.
I årtionden har sjukdomen i stort sett varit begränsad till Afrika, men i maj 2022 upptäcktes smittan i Storbritannien, och sedan dess har apkoppor bekräftats i minst 20 andra länder runt om i världen.
WHO (Världshälsoorganisationen) manar dock till besinning och tror att utbrottet kan begränsas.