Malariaparasiten har varit ett plågoris för människan under större delen av historien. Forskarna kan dock se att sjukdomen började florera på allvar för 10 000 år sedan, när människor började bli bofasta och leva av lantbruk.
Malariapatienter behandlades med ämnet kinin långt in på 1900-talet.
I synnerhet romarna plågades av malaria, som kallades för romersk feber, och enligt en del historiker kan omfattande utbrott av malaria ha bidragit till romarrikets undergång. Redan den romerske författaren Columella (cirka 4-70 e.Kr.) kopplade ihop malaria med insekter från våtmarker, och den hypotesen bekräftades omkring år 1900, då forskare till slut kunde peka ut malariamyggan som smittkälla.
Bark var den första medicinen
Den första effektiva behandlingen av malaria var kinin, som de infödda i Anderna utvann ur barken från ett visst träd. Ämnet kom till Europa vid 1600-talets mitt och användes ända fram till 1920-talet, då modernare läkemedel ersatte kininet.
På många håll i Europa hjälpte soldater till att torrlägga de våtmarker där malariamyggor levde – här i England.
Den effektivaste behandlingen nuförtiden bygger på ämnet artemisinin, som upptäcktes på 1970-talet av den kinesiska farmakologen och fytokemisten Youyou Tu. Hon tilldelades 2015 halva Nobelpriset i medicin eller fysiologi för sitt arbete, som på avgörande sätt bidragit till att Kina i juni 2021 kunde förklaras fritt från malaria.
Trots de stora framstegen kräver malaria fortfarande cirka 400 000 liv varje år. Världshälsoorganisationen (WHO) har dock lanserat en plan som ska reducera antalet dödsfall i malaria med 90 procent fram till år 2030.