Den första personen som fick en helt inopererad pacemaker var en svensk vid namn Arne Larsson. På Karolinska Sjukhuset i Solna fick han år 1958 en liten apparat i bröstkorgen som höll i gång hans oregelbundna hjärtrytm.
Pacemakern var högst välkommen, för 43-årige Larsson hade i många år plågats av hjärtrytmrubbningar och behövde emellanåt återupplivas av sin fru upp till 30 gånger om dagen. Tack vare pacemakern var det slut med det omaket.
År 1958 blev Arne Larsson världens första hjärtpatient att få en helt inopererad pacemaker i bröstet.
Pacemaker drogs runt i kärra
Tanken att elektriska stötar kunde hjälpa hjärtat på traven var dock inte ny. Redan på 1700-talet upptäckte läkare att hjärtat påverkas av stötar och kunde med hjälp av den kunskapen återuppliva djur. Under de därpå följande århundradena experimenterade många forskare med el, tills de första pacemakrarna utvecklades på 1920-talet. De drevs med en vev och krävde att en stor nål först stacks in i hjärtat.
Den batteridrivna pacemakern kom på 1950-talet, men batteriet var så stort att det måste dras runt i en kärra. Därför jublade hjärtpatienterna när kirurgen Åke Senning och uppfinnaren Rune Elmqvist utvecklade en liten pacemaker som kunde opereras in i bröstkorgen utan utstickande kablar.
Med sin nya apparat levde Arne Larsson tills han blev 86 år. Under den perioden gjorde han av med inte färre än 26 pacemakrar.