Munskyddet används i dag som skydd mot bland annat virus, men det är ingen ny uppfinning.
Redan i antikens Rom rekommenderade historikern Plinius den äldre (23–79 efter Kristus) gruvarbetare att sätta ett djurs urinblåsa för munnen och näsan för att skydda sig mot giftigt damm i gruvorna, där romarna grävde efter bland annat kvicksilvermineral.
Munskyddet fick emellertid ingen större spridning förrän i slutet av 1800-talet, då vetenskapsmän började forska på bakterier. Därmed kom vikten av hygien på dagordningen, och framför allt läkare och sjuksköterskor började använda munskydd för att undvika att smitta känsliga patienter.