Pestläkarna hade ett av de mest riskabla jobben under en pestepidemi.
Deras arbete bestod i att registrera och behandla pestsjuka personer, som ingen annan ville gå nära på grund av den stora smittorisken.
För att skydda sig tillämpade läkarna en rad olika metoder – bland annat åtsittande ansiktsmasker med en särpräglad näbb.
Masken skyddade mot förorenad luft
Masken bygger på dåtidens föreställning om hur smittsamma sjukdomar spred sig.
Näbben på läkarnas masker fylldes med bland annat väldoftande myrra.
I en tid utan kännedom om bakterier trodde de flesta att sjukdomar som pest smittade på grund av dålig, förorenad luft.
Följaktligen kunde läkarna skydda sig mot smitta genom att andas in väldoftande luft – så löd teorin.
Därför fylldes spetsen på läkarmasken med bland annat väldoftande örter och kryddor, som kunde rena den dåliga luften.
Även om den gamla teorin om förorenad luft saknar vetenskaplig grund, kan maskerna ändå ha gett ett visst skydd.
Pest orsakas av bakterien Yersinia pestis, som överförs till människor via loppor, och en åtsittande dräkt med mask kan ha skyddat pestläkarna mot de livsfarliga loppbetten.