Pesten har tagit livet av människor i årtusenden.
Forskare har funnit rester av bakterien Yersinia pestis, som orsakar pest, på tänder från stenåldersbönder, som levde för nästan femtusen år sedan i Sverige.
Den första stora pestepidemi som historikerna känner till från skriftliga källor är den justinianska pesten, som drabbade Bysantinska riket åren 541–542.
Enligt historikern Prokopios bröt pesten ut i Egypten och spreds via sjölederna till Bysantinska rikets huvudstad Konstantinopel.
Där avled tiotusentals av stadens invånare om dagen – ett så stort antal att uppsvullna lik staplades på gatorna, eftersom myndigheterna inte hann begrava alla dödsoffer.
Sammantaget tog pesten livet av en tredjedel av stadens invånare, innan smittan spred sig till Europa och Asien, där sjukdomen krävde minst tjugo miljoner liv.
Dåtidens kristna antog att pesten var Guds straff för människans synder, men moderna forskare tror att sjukdomen snarare spreds av råttor, som bar på Yersinia pestis.
Gnagarna reste troligen runt ombord på fartyg och stortrivdes i dåtidens trångbodda, smutsiga städer, där de levde väldigt tätt inpå människorna.