Skrämmande teori: Förlossningsläkare var seriemördare
En brittisk historiker har lagt fram skrämmande bevis för att mord på en mängd gravida kvinnor beredde vägen för några av förlossningskonstens viktigaste framsteg.
Obduktioner var på 1600- och 1700-talet populära skådespel, då intresserade kunde få insyn i den mänskliga anatomin. Nya bevis pekar på att läkare därför beställde mord för att komma över nya lik.
De skotska läkarna William Hunter och William Smellie är med all rätt kända som männen som grundade obstetriken, förlossningskonsten.
Men de var också bittra konkurrenter och deras ambitioner gjorde dem med största sannolikhet till iskalla mördare:
De dödade höggravida kvinnor och deras ofödda barn för att skaffa fram lik till sin anatomiska forskning.
Anklagelsen har presenterats av den brittiske historikern Don Shelton som har väckt stort uppseende i läkarvetenskapliga kretsar med sin teori om den makabra bakgrunden till några av 1700-talets största medicinska framsteg.
Förlossningsläkarna Smellie (1697– 1763) och Hunter (1718–83) arbetade i London som högt ansedda och efterfrågade läkare. Londons elit hörde till deras klientel.
Hunter var till och med drottning Charlottes läkare och stöd när den senare kung Georg IV föddes. Medan Hunter arbetade som läkare bland stadens rika och berömda, föredrog Smellie att ägna sig åt forskning.
Han arbetade med att utveckla nya metoder och hjälpmedel för förlossningsvetenskapen.
Hunter och Smellie tävlade om att få ett erkännande som tidens ledande förlossningsläkare men deras rivalitet gjorde dem, enligt Don Shelton, till massmördare.
Deras offer var gravida kvinnor som de kunde dissekera och studera.
De båda läkarnas forskning har bidragit till att rädda livet på tusentals födande kvinnor och det kan därför tyckas vara ironiskt att de nu misstänks för att ha mördat uppemot 40 gravida.
Beställningsmord på havande
I 1700-talets England hade läkarna nämligen inte, som i resten av Europa, laglig tillgång till lik. De fick i stället köpa kroppar av gravrövare.
Shelton menar att Smellie och Hunter inte stannade vid uppgrävda lik, de låg även bakom en rad burking-mord på gravida kvinnor.
”Burking” är det engelska uttrycket för beställningsmord utförda åt medicinska forskare. Företeelsen har fått namn efter gravplundraren William Burke som i jakten på färska lik under åren 1827–28 mördade 17 personer och sedan sålde liken.
Shelton har sammanställt och lagt fram en rad indicier: Det första är samtida anatomiska teckning av döda kvinnors uppskurna gravida magar.
Kvinnornas hud och muskulatur, och även deras foster, återges med en precision som knappast kan överträffas med modern fotografisk teknik. De lik som återges ser friska ut. Inte någon av personerna visar tecken på att ha varit död någon längre tid – eller att ha legat begravd.
Ett annat indicium är dödsstatistiken från 1700-talets London. Sjukdomar grasserade i den orena staden och dödligheten var hög.
Människor blev visserligen inte särskilt gamla, men Sheltons undersökningar visar att gravida kvinnor utgjorde en mycket låg andel av dödsfallen.
De lik som gravplundrarna stal och levererade till anatomerna var ofta äldre människor från fattighusen, sjuka eller barn.
Att gravrövarna skulle ha hittat upp emot 40 nyligen avlidna höggravida kvinnor av en slump är enligt Shelton statistiskt osannolikt.
William Smellies anatomiska teckningar var otroligt detaljerade.
Hittade unga kvinnor från landet
Sheltons slutsats är tydlig: Smellie och Hunter, eller deras underleverantörer, utsåg sina offer bland unga flickor från landet som varken hade familj eller vänner som skulle sakna dem.
I den hektiska storstaden fanns det ständigt människor som ”försvann”. Shelton hävdar att William Hunter tog hjälp av sin nästan lika kände bror, kirurgen John, för att skaffa fram kroppar.
John hade redan kontakter med skrupelfria individer, villiga att skaffa fram lik som kunde användas i undervisningssyfte.
Redan runt 1755 gick ryktet att de kvinnor som Smellie och Hunter använde i forskningen var mordoffer.
Till följd av de envisa ryktena upphörde de två berömda läkarna med sin forskning, som även kan ha omfattat försök med kejsarsnitt – en ytterst smärtsam operation eftersom läkarna ännu inte kände till några bedövningsmetoder.
Ännu så länge har ingen kunnat lägga fram några argument som rentvår Smellie och Hunter från de ohyggliga anklagelserna.
Den moderna obstetriken bygger därför enligt Shelton på systematiserade massmord. Hade Hunter och Smellie avslöjats som mördare hade de med all säkerhet blivit hängda.
Hunter fortsatte att mörda
Trots misstankarna mot Hunter och Smellie var de inte mindre efterfrågade som förlossningsläkare och båda fortsatte sina yrkeskarriärer.
Hunter gjorde visserligen några års uppehåll men återupptog sina dissektioner 1766, två år efter Smellies död. Han dog 1783 och ligger begravd i St. James kyrka i London.
Hunter och Smellie var inte de enda som använde ljusskygga metoder, 1700-talets läkare var ökända för att försöka få fram forskningsmaterial på tvivelaktiga sätt.
När den franske läkaren och juristen Nicolas Claude Fabri de Peiresc på 1600-talet ville undersöka människans lymfkärl drog han nytta av sitt uppdrag som domare.
Efter att ha dömt någon till döden kunde han sedan i lugn och ro dissekera sina offer.
På 1700-talet hände det att anatomer bad domstolarna på landsbygden att skicka sina dödsdömda brottslingar till huvudstaden.
Det var viktigt att liken inte skulle hinna ruttna på vägen från galgbacken till obduktionsbordet.
Vaccinationens fader, den brittiske läkaren Edward Jenner, testade år 1796 smittkoppsvaccin på en ovetande åttaårig bondpojke.
Pojken överlevde – till Jenners stora lättnad. Det var faktiskt inte förrän världen fick höra talas om tyska och japanska läkares ohyggliga experiment på fångarna i koncentrationslägren under andra världskriget, som man formulerade dagens etiska krav på medicinska försök.
I dag måste patienter informeras exakt om vad det är de står inför innan försöken påbörjas.