Rädsla för polio lamslog USA
År 1916 dog över 7.000 personer i den första stora polioepidemin i USA. De flesta var barn. Nu inleddes en desperat kapplöpning mot den fruktansvärda sjukdomen – men utan resultat. Tills en ung forskare tog upp kampen.

Bilder av barn som blivit handikappade av polio etsades in på amerikanernas näthinnor i början av 1900-talet.
En junimorgon 1916 vaknade invånarna i kvarteret Pigtown i New York upp till en chock. Deras barn hade svårt att röra sig, och många av de mindre barnen kunde inte ens hålla i sina nappflaskor.
Den första stora polioepidemin i USA hade brutit ut. Tusentals familjer flydde från New York men sjukdomen spred sig till New Jersey, Connecticut och Pennsylvania. När epidemin hade klingat av i oktober hade 27.000 personer smittats och 7.000 hade dött.
Bara i New York hade 2.400 avlidit och av dem var 80 procent under fem år.
New York blev en spökstad
Nästan varje sommar under de följande 40 åren ödelades New York på grund av polioepidemier.
Den livliga metropolen förvandlades till en spökstad. Ingen badade i de allmänna bassängerna och på lekplatsen var det bara sommarvinden som satte fart på gungorna.
Alla som kunde åkte ut på landsbygden med sina barn. Andra gömde sig inomhus. När någon blev smittad spärrades bostaden av och sattes i karantän.
Om de boende försökte lämna huset straffades de med böter eller fängelse. Och när poliosmittade barn dog fick föräldrarna inte ens närvara vid begravningen.