En grupp forskare vid McMaster University i Kanada konstaterar i en undersökning att pestutbrott i den brittiska huvudstaden London spred sig cirka fyra gånger snabbare på 1600-talet än på 1300-talet, då England nåddes av pesten första gången.
Forskarlaget – bestående av statistiker, biologer samt genetiker – undersökte tre typer av skriftliga källor:
Personliga testamenten, kyrkoböcker och den officiella dödsstatistik som myndigheterna i London förde.
Ett av symptomen på pest var stora bölder.
Pesten tog livet af millioner
Över en tredjedel av befolkningen i Europa avled av pesten, när sjukdomen härjade i Europa första gången i mitten av 1300-talet.
-
Sjukdomen anländer
Digerdöden – som spreds av loppor – kom till ett antal italienska hamnstäder ombord på handelsfartyg 1347.
-
Pesten sprider sig
Sjukdomen spred sig under de följande åren till större delen av den europeiska kontinenten.
-
Norden drabbas
Skandinavien drabbades på allvar av pestens härjningar 1349–1350.
Testamenten avslöjar snabbare smittspridning
Officiella dödssiffror registrerades inte i storstaden före 1538. För att ta reda på hur snabbt sjukdomen spred sig under 1300-talet, jämförde forskarna de registrerade dödsfallen under pestutbrotten på 1600-talet med antalet nedtecknade testamenten.
Siffrorna följdes åt, och forskarna tittade sedan på ökningen av testamenten från 1300-talet, och resultatet var tydligt:
I 1300-talets London fördubblades smittotalet på 43 dagar, medan fördubblingstiden på 1600-talet var nere på bara elva dagar.
Forskarna antar att en högre befolkningstäthet i London, sämre levnadsvillkor och ett kallare klimat spelade avgörande roller för den snabbare smittspridningen.
