Den 14 maj 1796 vaccinerade den engelske läkaren Edward Jenner en liten pojke mot smittkoppor och skrev in sig i historien som upphovsperson till det första vaccinet. Nästan omedelbart höjdes de första vaccinkritiska rösterna. En av de första kritikerna var läkaren Benjamin Moseley, som motsatte sig införandet av ”djuriska element i människokroppen”.
Jenners vaccin var nämligen baserat på kokoppsvirus, och Moseley varnade för att vaccinet kunde leda till mutationer, så att den vaccinerade ”påminner om en oxe”.
Andra kritiserade vaccinet för att strida mot Guds vilja eller för att leda till bland annat diarré och syfilis. Flera antivaccinorganisationer hävdade att ”vaccination är en principlös, ovetenskaplig, värdelös och skadlig åtgärd”.
De första kritikerna hävdade bland annat att smittkoppsvaccinet skulle få människor att se ut som kor.
100 000 demonstrerade mot vaccin
Motståndet växte framför allt efter 1853, då Storbritannien införde obligatorisk vaccination av barn. Det ledde till stora demonstrationer i bland annat Leicester, där omkring 100 000 personer demonstrativt bar på barnkistor. Det stora motståndet ledde till tillsättandet av en kommission, som 1896 slog fast att vaccination skyddade mot smittkoppor, men att medborgarna själva skulle få bestämma om de ville vaccinera sina barn.
Sjukdomen smittkoppor förklarades officiellt utrotad 1980 efter en global vaccinationskampanj. Dessförinnan hade sjukdomen enbart under 1900-talet krävt omkring 300 miljoner människoliv.