Arkeologiska fynd visar att cancer är en sjukdom lika gammal som mänskligheten. År 2016 fann forskare spår av en aggressiv cancerform i ett tåben, som tillhört en tidig människoart, som levde i Sydafrika för 1,6–1,8 miljoner år sedan.
De första som beskrev sjukdomen i skrift var de gamla egyptierna. Redan för cirka 4 600 år sedan beskrev den egyptiske läkaren Imhotep en sjukdom som inte kunde botas och utmärktes av en ”svällande massa i bröstet”.
Omkring 2 000 år senare beskrev och avbildade den grekiske läkaren Hippokrates svulster på näsan, huden och bröstet. Enligt Hippokrates berodde sjukdomen på obalans i kroppens fyra kardinalvätskor – blod, slem, gul galla och svart galla – och hans kur bestod av åderlåtning och laxermedel.
Först på 1700-talet började läkare avlägsna tumörer genom operation.
Dissektion avslöjade cancerns hemligheter
Under århundradena efter 1500-talet fick läkare alltmer kunskap om orsakerna till cancer. Det skedde framför allt med hjälp av dissektioner – något som tidigare hade varit förbjudet – som avslöjade hur tumörer växer.
Den avgörande milstolpen passerades 1839, när två tyska läkare konstaterade att växter och djur består av celler. Teorin kompletterades några år senare, 1855, av läkaren Rudolf Virchow, som konstaterade att nya celler uppstår, när gamla celler delar sig. Cancer utvecklas, när denna celldelning löper amok.
Därmed kunde läkare till slut – efter cirka 2 200 år – göra upp med Hippokrates teori att cancer orsakas av obalans i kroppsvätskorna.