Fram till 1800-talets andra hälft var det ingen som tänkte på att kirurger borde tvätta händerna eller rengöra sina instrument, innan de började operera.
Det var praxis att läkaren bara torkade av händerna på sin rock efter att ha skurit upp en vätskande böld på en patient eller utfört en obduktion, innan han gick in på förlossningsavdelningen och förlöste en gravid kvinna.
På 1840-talet hade läkarna Ignaz Semmelweis och Oliver Wendell Holmes visserligen presenterat utförlig dokumentation av att dödligheten på förlossningsavdelningarna kunde sänkas med över 90 procent, om läkarna var mer hygieniska.
Trots det ignorerade läkarkåren i stort sett uppmaningen.
Joseph Lister införde en ny metod för desinfektion under operationer.
Lister gav namn åt bakterie
Både före och efter sin död mottog Joseph Lister hedersbetygelser för sitt bidrag till att införa hygien i operationssalarna. Man har rest statyer av honom i London och Glasgow, och hans ansikte pryder ett brittiskt frimärke.
En av de mer tvivelaktiga hyllningarna är att munsköljmedlet Listerine är uppkallat efter honom, och så även bakteriesläktet Listeria, som kan orsaka förgiftningar.
Det var först 1867, när Joseph Lister från Glasgow Royal Infirmary i Skottland publicerade en serie vetenskapliga artiklar om praktiska metoder för att rengöra kirurgiska instrument och kirurgen själv, som hygienen långsamt slog igenom i operationssalarna.
Några år tidigare hade han hört Louis Pasteurs teori om frön, som fick mjölken att surna men som kunde avlägsnas med hjälp av filtrering, uppvärmning eller kemisk behandling.
Eftersom en kirurgs händer varken kunde filtreras eller uppvärmas, satsade Joseph Lister på den sista möjligheten.
Han experimenterade med fenol, som man på den tiden använde för att ta bort den värsta lukten från spillvatten.
Läkarna på hans avdelning instruerades att tvätta händerna i en femprocentig fenollösning, och samma vätska användes för att rengöra de kirurgiska instrumenten samt hela operationssalen.
Listeriabakterier kan bland annat fördärva livsmedel.
Liksom sina föregångare bemöttes Lister med utpräglad skepsis, men hans metoder slog ändå långsamt igenom.
Läkare i Danmark och Tyskland var bland de första att införa teknikerna, och i München sänkte det dödligheten till följd av infektioner efter operationen från 80 procent till nästan noll.
I synnerhet brittiska läkare var obenägna att inse att de själva kunde överföra smitta till sina patienter.
Först efter att Joseph Lister 1877 hade utnämnts till professor på det välrenommerade King’s College Hospital i London, blev det överallt i världen vanligt att läkare tvättade sina händer.