Bedövningens historia: Från bolmört till opium

Opium, pilbark och kokablad

Innan en riktigt bedövning kom var det inte ovanligt att skrikande patienter flydde från läkaren.

I ett desperat försök att undvika de värsta plågorna har människan i årtusenden försökt bedöva sig med såväl växter som bark och blad.

Här får du ett par kronologiska nedslag i bedövningens historia:

Bolmört

• När: Stenåldern

• Hur: Avkok på bladen användes mot smärta och oro av stenåldersfolk. Röken från brinnande bolmört gav hallucinationer.

Opium

• När: 3400 f.Kr.

• Hur: Sumererna använde opium som ett avslappnande medel – 3 000 år senare föredrog grekerna att utnyttja drogens bedövande effekt.

Pilebark

• När: 400 f.Kr.

• Hur: Den grekiske läkaren Hippokrates gav pulv­rise­rad pilbark mot feber och smärtor. Dagens aspirin innehåller ett liknande aktivt ämne.

Alruna

• När: 50 e.Kr.

• Hur: Den grekiske läkaren Hippokrates gav pulv­rise­rad pilbark mot feber och smärtor. Dagens aspirin innehåller ett liknande aktivt ämne.

 
Kokablad

• När: ca 1400-talet

• Hur: Sydamerikas indianer bedövade patienterna med ett koncentrat av kokablad. Att tugga kokablad var dessutom lokalbedövande.

Morfin

• När: 1804

• Hur: Morfin utvanns ur opium av en tysk farmaceut. Senare – under det amerikanska inbördeskriget – blev soldaterna beroende.

Lustgas

• 1845 - läs mer om lustgas

Eter

• 1846 - läs mer om eter

Kloroform

• När: 1847
  
  
• Hur: En skotsk läkare introducerade kloroform för lindring av förlossningssmärtor. Det visade sig dock vara dödligt för vissa patienter. 

Metadon

• När: 1937
  
  
• Hur: Brist på morfin fick tyska kemister att uppfinna ämnet Hoechst 10820: metadon.

Narkos

• När: 1972
  
  
• Hur: Patienter kunde nu inhalera narkosmedlen enfluran och isofluran. Det gav för första gången en total och säker bedövning.