Opium, pilbark och kokablad
Innan en riktigt bedövning kom var det inte ovanligt att skrikande patienter flydde från läkaren.
I ett desperat försök att undvika de värsta plågorna har människan i årtusenden försökt bedöva sig med såväl växter som bark och blad.
Här får du ett par kronologiska nedslag i bedövningens historia:
Bolmört
När: Stenåldern
Hur: Avkok på bladen användes mot smärta och oro av stenåldersfolk. Röken från brinnande bolmört gav hallucinationer.
Opium
När: 3400 f.Kr.
Hur: Sumererna använde opium som ett avslappnande medel – 3 000 år senare föredrog grekerna att utnyttja drogens bedövande effekt.
Pilebark
När: 400 f.Kr.
Hur: Den grekiske läkaren Hippokrates gav pulvriserad pilbark mot feber och smärtor. Dagens aspirin innehåller ett liknande aktivt ämne.
Alruna
När: 50 e.Kr.
Hur: Den grekiske läkaren Hippokrates gav pulvriserad pilbark mot feber och smärtor. Dagens aspirin innehåller ett liknande aktivt ämne.
Kokablad
När: ca 1400-talet
Hur: Sydamerikas indianer bedövade patienterna med ett koncentrat av kokablad. Att tugga kokablad var dessutom lokalbedövande.
Morfin
När: 1804
Hur: Morfin utvanns ur opium av en tysk farmaceut. Senare – under det amerikanska inbördeskriget – blev soldaterna beroende.
Lustgas
- 1845 - läs mer om lustgas
Eter
- 1846 - läs mer om eter
Kloroform
När: 1847
Hur: En skotsk läkare introducerade kloroform för lindring av förlossningssmärtor. Det visade sig dock vara dödligt för vissa patienter.
Metadon
När: 1937
Hur: Brist på morfin fick tyska kemister att uppfinna ämnet Hoechst 10820: metadon.
Narkos
När: 1972
Hur: Patienter kunde nu inhalera narkosmedlen enfluran och isofluran. Det gav för första gången en total och säker bedövning.
