Kan man DNA-testa ett hårminne?
Länge var det vanligt att spara och ge bort en lock av sin hår. En läsare undrar om det går att DNA-analysera ett sådant hårminne.
Ett hårminne från Napoleon har DNA-testats.
Intresset för hårminnen var stort under 1700- och 1800-talen. Små hårknippen av kungligheter eller kända personer var åtråvärda samlarobjekt i högreståndskretsar, lockar utväxlades av kärlekspar i brev, hår från avlidna familjemedlemmar gav en känsla av närhet.
Mitten av 1800-talet var höjdpunkten för hårkullorna från Våmhus i Dalarna som tillverkade broscher, klockkedjor och annat av beställarens hår. De långa flätor som kvinnor vid olika tidpunkter en bit in på 1900-talet lät klippa av sig, när hårmodet för kvinnor gradvis blev friare, blev också ofta sparade.
Allt detta gör att många har tillgång till hår från sedan länge avlidna personer – och givetvis frågar sig om DNA-ledtrådar kan utvinnas ur det.
Napoleons hår DNA-analyserat
Det går att DNA-analysera hårminnen. Som exempel kan nämnas att ett forskarlag 2011 kunde bekräfta att Y-DNA i hår från kejsar Napoleon I av Frankrike stämde överens med Y-DNA i ett prov som hans brorsons sonsons son Charles Napoléon Bonaparte, född 1950, lämnat.
Provet från kejsaren bestod av två strån från ett knippe skäggstrån som han i sin livstid hade skickat i brev till en person. Provet innehöll hårsäckar. Det hårminnet förvaras i dag i Musée Hôtel Bertrand i Châteauroux. 10 SNP-markörer och tre STR-markörer fick forskarna fram ur Y-DNA:t i det fallet.
Problemet är kostnaden. Roberta Estes, skribent inom DNA-släktforskning, publicerade 2013 sina erfarenheter av att utvinna DNA från hennes far som avled 1963, exempelvis från hårstrån bevarade innanför svettbandet i hans hatt. Hon fick tag i ett labb som åtog sig att försöka, men kostnaden var då i storleksordningen 2 000 dollar för varje försök, och de försök som gjordes var inte framgångsrika.
DNA från glasögon
När jag gjorde researchen för min handbok Genvägar 2013 berättade en person att den säkrat DNA från spår på ett par glasögon från en nyligen avliden. DNA fanns kvar tack vare att glasögonen legat skyddade från solljus i ett fodral. En numera upphörd genetikfirma i Norge överförde för 2 500 norska kronor spår till en skrappinne.
Ett hårminne från Gustav III från hans dödsår 1792.
Family Tree DNA ville ta ut en extra avgift på 250 dollar för att utföra analysen (”föröka” den lilla mängden DNA först). Beskedet blev att STR-markörer i Y-DNA förmodligen kunde fås fram men att provet var för undermåligt för att räcka till ett Family Finder-test.
En liknande procedur skulle vara möjlig även med DNA från andra lämningar, såsom hår, men några kommersiellt gångbara vägar för privatpersoner som vill göra sådana tester i släktforskningssyfte är inte upptrampade ännu.
Svårare med äldre DNA-prov
Jag har rådfrågat Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala universitet, i den här frågan. Han framhåller att det är svårare med prov från individer som levde för mer än 50–100 år sedan än med yngre prov. Det blir dyrt och komplicerat, om än genomförbart. DNA-fragmenten är troligen så nedbrutna att standardmetoder inte fungerar, i stället erfordras speciella ”ancient DNA”-tekniker.
Vad gäller hår har det påståtts att bevarade hårsäckar mer eller mindre skulle vara en förutsättning för att få fram kärn-DNA (Y-DNA och autosomalt DNA). Mattias Jakobsson säger att man idag vet att även själva hårstråna innehåller kärn-DNA. Han säger att man till exempel har fått fram hela genom från 400 år gamla korta hårfragment utan hårsäckar.
DNA-test för hårminnen kan komma
Sammanfattningsvis finns det idag knappast någon möjlighet för privatpersoner att analysera gammalt DNA från till exempel hårminnen, såvida man inte lyckas övertala något av de laboratorier som arbetar med akademisk forskning att ta tid till frågan – och har råd med prislappen, som troligen skulle bli avskräckande.
Något genetikföretag som erbjuder analys av gammalt DNA till privatpersoner känner jag inte till, men det är nog inte uteslutet att specialförfrågningar till sådana företag eventuellt kan ge något – eftersom åtminstone några sådana uppdrag har genomförts förut, som jag nämnde ovan.
Det är dock inte osannolikt att mer framkomliga möjligheter kommer att finnas för privatpersoner om kanske bara några år, eftersom det här området utvecklas snabbt.
Rådet blir att fram till dess förvara hårminnen och andra DNA-bärande lämningar på ett säkert sätt, vilket i DNA-sammanhang betyder skyddat från solljus och utsatt för så litet hantering och tummande som möjligt.
Publicerad i Släkthistoria 3/2018