Rekonstruktioner av ansikten på historiska personer befinner sig i brytpunkten mellan vetenskap och konst.
Mätningar av kranier kan ge en kvalificerad uppskattning av hur huvud- och ansiktsformen kan ha sett ut, men de slutgiltiga detaljerna, som ger de individuella särdragen – till exempel frisyr och hudfärg – bygger ofta på en konstnärlig bedömning.
Denna bedömning utgår dock i regel från data från bland annat skriftliga källor och arkeologiska fynd.
Nytt verktyg kan avslöja hud- och hårfärg
På senare år har forskarna fått ännu ett verktyg i form av DNA-analyser, som kan avslöja bland annat hud- och hårfärg.
Det betyder att de nu kan göra mer precisa rekonstruktioner och korrigera tidigare ansikten.
Till exempel justerades en rekonstruktion av en 4250 år gammal skotsk kvinna år 2018, när DNA visade att hon hade mörkare hud och en annan ögon- och hårfärg än man trott.
Så återskapas ett ansikte:
