Hew Morrison ©2016/2018 & Shutterstock

Hur precisa är ansiktsrekonstruktioner?

Rekonstruktioner av historiska personers ansikten placerar sig i spannet mellan vetenskap och konst, så hur precisa är de egentligen?

Rekonstruktioner av ansikten på hi­sto­riska personer befinner sig i brytpunkten mellan vetenskap och konst.

Mätningar av kranier kan ge en kvalificerad uppskattning av hur huvud- och ansiktsformen kan ha sett ut, men de slutgiltiga detaljerna, som ger de in­di­vi­­­­duel­la särdragen – till exempel ­frisyr och hudfärg – bygger ofta på en konstnärlig bedömning.

Denna bedömning utgår dock i regel från data från bland annat skriftliga källor och ar­ke­o­lo­giska fynd.

Nytt verktyg kan avslöja hud- och hårfärg

På senare år har forskarna fått ännu ett verktyg i form av DNA-analyser, som kan avslöja bland annat hud- och hårfärg.

Det be­ty­der att de nu kan göra mer pre­cisa rekonstruktioner och korrigera tidigare ansikten.

Till exempel justerades en rekonstruktion av en 4250 år gammal skotsk kvin­na år 2018, när DNA visade att hon hade mörkare hud och en annan ögon- och hårfärg än man trott.

Så återskapas ett ansikte:

1. Kraniet mäts noggrant och undersöks för att få ett intryck av den dödes ansikte och huvudform.

Ritzau/Scanpix

2. Mjukdelar tillfogas. Forskarna använder data från levande för att beräkna den dödes ansiktsvävnad.

Ritzau/Scanpix

3. Hud placeras ovanpå ansiktets muskulatur, och ansiktsdragen framträder nu tydligare.

Ritzau/Scanpix

4. Till sist tillfogas individuella särdrag – såsom frisyr. Dessa drag kan vara osäkra.

Ritzau/Scanpix