I kölvattnet på andra världskriget kämpade USA och Sovjetunionen om att lägga beslag på Nazitysklands skarpaste hjärnor.
Målet var att hitta de vetenskapsmän som varit med och utvecklat den tyska raket- och vapentekniken och försett Hitler med avancerade vapen.
Amerikanernas jakt, som bedrevs i största hemlighet, ledde till att omkring 1600 tyska forskare fördes till USA. Bland dem fanns flera personer som senare bidrog till USA:s rymdforskningsprogram.
En av de mest framstående var SS-officeren Wernher von Braun, som utvecklade den fruktade V-2-roboten åt Hitler. På 1960-talet var han en av hjärnorna bakom Apolloprojektet, som förde amerikanerna till månen.
Se von Braun i maktens centrum:
USA:s militär gjorde sitt bästa för att skönmåla sina fångars historia genom att bland annat uppge att ”en del framstående tyska vetenskapsmän och tekniker” frivilligt kommit till USA för att arbeta för en blygsam lön.
Under andra världskriget användes V-2 mot civila mål i bland annat England.
Hitlers V-2 tog USA till månen
Ett av Hitlers stora prestigevapen under andra världskriget var V-2-roboten, historiens första ballistiska robot. Efter kriget nöjde sig den amerikanska militären inte med att föra forskarna bakom raketen till USA, utan lade även beslag på stora mängder komponenter till V-2.
Totalt skickades 300 godsvagnar med bland annat motorer, flygkroppar och bränsle till USA, där amerikanska forskare kastade sig över dem. Deras arbete banade väg för den teknik som senare skickade människor till månen och sonder ut i rymden.
Faktum var dock att flera av dem hade nära band till nazisterna. Wernher von Braun kände exempelvis till förhållandena i koncentrationslägren, varifrån han personligen handplockade tvångsarbetare till bygget av sina raketer.
Sovjetunionen, som också var intresserat av tyska forskare, skickade omkring 2200 tyskar till Moskva.
