Sommaren 1666 sitter 23-årige Isaac Newton i sin trädgård vid Woolsthorpe Manor i östra England. Newton hade egentligen kommit in på universitetet i Cambridge fem år tidigare, men ett pestutbrott hade stängt lärosätet och tvingat honom att resa hem igen.
Den unge Newton är väldigt intresserad av matematik, och när han sitter försjunken i tankar under ett stort äppleträd faller en av frukterna rakt ner i huvudet på honom! Plötsligt får den unge mannen en uppenbarelse:
Varför faller äpplet alltid nedåt och inte åt sidan? Jordens kärna måste dra till sig äpplet, och om den kan göra det, kan den även dra till sig föremål betydligt längre bort, till exempel månen?
Grundstenen till Newtons tyngdlag har lagts.
Så lyder den traditionella berättelsen om ett av världens största aha-ögonblick. Historien har sitt ursprung hos den franske författaren Francois de Voltaire, som 1727 skrev: ”Sir Isaac Newton gick i sin trädgård och fick idén om tyngdkraften, när han såg ett äpple falla från ett träd.”
Enligt Voltaire hade han fått historien från Newtons niece, men går den att lita på?
SLUTSATS: Historien är Newtons egen
Berättelsen om att ett fallande äpple skulle ha lett till den kanske största upptäckten i vetenskapens historia låter nästan för bra för att vara sann. Men enligt Isaac Newton själv, så var det precis vad som hände, och eftersom ingen annan fanns på plats är det så gott som omöjligt att motbevisa.
Vissa historiker anser dock att berättelsen har bättrats på. För den djupt troende Newton har det varit lätt att se en koppling mellan sitt äppleträd och kunskapens träd i Edens lustgård, som gav Adam och Eva kunskap, när de åt av dess frukter. Som Keith Moore, arkivchef vid den brittiska vetenskapsakademin Royal Society, konstaterar:
”Historien är sannolikt sann, men låt oss bara säga att han har bättrat på den, när han återgett den.”
Säkert är emellertid att Newton inte fick äpplet i huvudet. Den delen har tillkommit senare, kanske för att göra historien ännu märkvärdigare.