Redan under antiken var lärda personer medvetna om att människan kan påverka klimatet.
Den grekiske naturforskaren Theofrastos skrev exempelvis att dränering av träsk och avverkning av skogar kan påverka ett områdes klimat.
Tidiga naturforskare studerade bara regionala förhållanden, men när den franske fysikern Jean Baptiste Joseph Fourier år 1824 beskrev växthuseffekten blev perspektivet globalt.
Enligt Fourier ligger atmosfären som ett täcke runt planeten och värmer upp den genom att släppa igenom solens strålar och hålla kvar värme från jordens yta.
År 1824 beskrevs växthuseffekten av den franske fysikern Jean Baptiste Joseph Fourier.
Att människans aktiviteter påverkar atmosfären och jordens temperatur slogs fast år 1896 av den svenske fysikern Svante Arrhenius.
Med hjälp av modeller visade han att koldioxidmängden i atmosfären påverkar temperaturen.
Enligt Arrhenius skulle förbränning av kol öka mängden koldioxid och därmed värma upp jorden. Moderna beräkningar har bekräftat Arrhenius modeller.