År 1869 gav sig britten Henry Morton Stanley ut på en farofylld färd till Afrikas okända inre. Målet var att hitta missionären David Livingstone, som ingen hade hört av på många år.
Stanleys expedition har fått en plats i historieböckerna som en av historiens mest berömda upptäcktsresor. Över 4 000 år innan Stanley beträdde afrikansk mark genomförde emellertid en annan man flera liknande resor till Afrikas inre.
Mannen hette Harkhuf och var den första upptäcktsresanden som är känd från skriftliga historiska källor.
Harkhufs fyra expeditioner är kända från inskriptionerna på hans gravkammare.
Graven vittnar om historiska resor
Historikerna känner till Harkhufs bedrifter från inskriptioner på hans gravkammare utanför staden Assuan i Egypten. Inskriptionerna vittnar om att Harkhuf var en ämbetsman vid hovet som tjänade faraonerna Merenra I och Pepi II på 2200-talet före Kristus.
Faraonerna utsåg Harkhuf till guvernör över södra Egypten. Där fick han i uppgift att upprätta handelsförbindelser med grannriket Nubien. Samtidigt skulle han rekognosera inför en eventuell framtida egyptisk invasion av landet. Totalt genomförde Harkhuf fyra expeditioner till Nubien.
Från Nubien förde egyptierna med sig ovanliga, exotiska varor hem till Egypten.
Farao ville se exotisk pygmé
Hur långt söderut Harkhuf reste är ovisst, men inskriptionerna anger bland annat att hans första expedition varade i minst sju månader. Under den resan nådde han troligen så långt söderut att han kom till ett område som i dag är en del av Sudan.
Från sina resor förde Harkhuf med sig exotiska gåvor, som fick egyptierna att tappa hakan. Gravinskriptionerna innehåller bland annat ett brev från farao Pepi II, som gärna ville veta mer om en pygmé som Harkhuf kommit över: ”Kom genast norrut till hovet. Du ska föra med dig denna dvärg för att fröjda och glädja kungen av Övre och Nedre Egypten, som lever för evigt. Mitt majestät längtar mer efter att få se denna dvärg än gåvorna från Sinai och Punt.”
