År 1519 skickade Kubas guvernör Diego Velázquez de Cuéllar den spanske upptäcktsresanden Hernán Cortés västerut för att kartlägga det område som i dag är Mexiko.
Cortés utrustade en expedition och gick i land med femhundrafemtio man, av vilka sexton var beridna. Efter en kortvarig strid mot mayaindianer hamnade den kvinnliga slaven Malintzin i spanjorernas händer.
Malintzin kunde språket nahuatl, som talades av aztekerna, vars rike Cortés hört rykten om.
”Vi spanjorer har en sjukdom i hjärtat som bara guld kan bota.” Hernán Cortés svar på Motecuhzomas fråga varför guld var så viktigt för spanjorerna
Spanjorerna fick ett entusiastiskt mottagande i aztekernas huvudstad Tenochtitlán, men Cortés ville erövra staden och plundra den på rikedomar.
Därför tog han aztekernas härskare Motecuhzoma II Xocoyotzin som gisslan. Aztekiska styrkor belägrade palatset där spanjorerna förskansat sig och under belägringen dog Motecuhzoma under oklara omständigheter.
Sommaren 1520 lyckades Cortés och hans män ta sig ut ur staden. Ett år senare återvände den spanske härföraren med fler män, hästar och kanoner samt båtar, som kunde angripa staden från sjösystemet Texcoco.
De hårda striderna pågick i veckor och aztekerna var försvagade av smittsamma sjukdomar. Till slut bröt det aztekiska försvaret samman, varefter spanjorerna kunde erövra staden.
Människooffer gjorde aztekerna impopulära
På 1300-talet bosatte sig aztekerna på den mexikanska högslätten. Under de följande århundradena erövrade aztekerna de flesta av de omgivande rikena.
De besegrade folken tvingades betala skatt, gjordes till slavar eller användes vid de många människooffer som ingick i aztekernas religion.
Beteendet gjorde aztekerna impopulära bland de kuvade folkslagen, vilket underlättade spanjorernas erövring av riket.