Den indiska kuststaden Calicut sjuder av liv. Köpmän från Kina och den muslimska världen kommer dit för att handla kryddor. Sedan hösten 1500 har ytterligare en aktör klivit in på scenen – portugisiska köpmän, som är beredda att betala bra för peppar, kardemumma, kanel, ingefära, nejlikor och gurkmeja.
Kryddor är en eftertraktad lyxvara i Europa, och de portugisiska sjömännen och soldaterna i Calicut är utskickade av sin kung Manuel I med ett uppdrag: Köp så mycket kryddor som möjligt, och frakta hem dem säkert.
Det är mer än tre månader sedan sex portugisiska fartyg anlände till den indiska kuststaden – ledda av kapten Pedro Álvares Cabral. Sedan dess har portugiserna haft fullt upp med att uppföra ett litet fort. I dag, den 16 december 1500, befinner Cabral sig dock på sitt skepp i viken utanför Calicut för att smida planer.
Dagen innan lade kaptenen beslag på ett arabiskt handelsfartyg med en elefant ombord. Han har tänkt skänka det exotiska djuret till zamorinen, Calicuts härskare, i ett försök att förbättra sitt anseende.
”Vi utplånade ett oändligt antal personer och gjorde enorm skada på staden. De återgäldade eldgivningen från kusten, men deras bombardemang var mycket svagt.” En portugisisk sjöman om bombningen av Calicut.
Fartyget och elefanten tillhörde den förmögne arabiske köpmannen Cogecem Micide, och han är rasande, eftersom portugiserna utgör ett hot mot hans affärer. Främlingarna uppför sig dessutom som om hela världen tillhör dem. Cogecem ser bara en lösning: Cabral och hans män måste krossas.
Framåt eftermiddagen marscherar 3 000 soldater beväpnade med svärd och pilbågar under Cogecems befäl mot portugisernas handelsfort. Araberna forcerar enkelt de tre meter höga palissaderna, och portugiserna har ingen chans mot övermakten.
På kort tid hugger araberna ner 50 portugiser. Resten lyckas fly ut i staden, och ett fåtal lyckas simma ut till de portugisiska fartygen i viken och berätta om attacken. När Cabral hör talas om massakern blir han rasande, för Calicuts härskare har lovat att skydda portugiserna. Den 33-årige kaptenen tvekar inte en sekund: Han måste ge igen! Araberna och den indiske härskaren ska mycket snart få reda på vem de bråkar med.
Portugiserna skapade ett kryddimperium
I kölvattnet på Pedro Álvares Cabrals expedition etablerade Portugal handelsposter på stora delar av den indiska västkusten. Därmed tog de över monopolet på handel med kryddor.
1498: Vasco da Gama når Indien
Den 8 juli stävar Vasco da Gama ut från Lissabon för att hitta sjövägen till Indien. Den 20 maj 1498 når han till slut fram till hamnstaden Calicut i Indien.
1501: Handelsstation upprättas
Sjöfararen João da Nova etablerar en av Portugals första handelsstationer i den indiska staden Kannur. Under resan dit upptäcker han öarna Ascension och Sankt Helena.
1505: Sri Lanka upptäcks
Sjöfararen Lourenço de Almeida blir den förste europén som når Sri Lanka utanför södra Indien. Under de följande årtiondena tar portugiserna kontroll över öns handel.
1510: Goa erövras från muslimerna
Amiral Affonso d’Albuquerque erövrar den indiska staden Goa, som blir en av de viktigaste handelsstationerna i Asien. Goa är under portugisiskt styre fram till 1961.
1512: Portugal erövrar ”Kryddöarna”
Den portugisiske sjöfararen Francisco Serrão erövrar Moluckerna. Den indonesiska ögruppen, som är känd för bland annat kryddnejlikor och muskot, kallas även ”Kryddöarna”.
Portugal vill bryta monopol
Pedro Álvares Cabral var fullt medveten om att risken för en konflikt med de arabiska handelsmännen var stor, när hans fartyg nådde Calicut (dagens Kozhikode, reds. anm.). Araberna hade haft total kontroll över handeln mellan Europa och Asien sedan osmanernas erövring av Konstantinopel år 1453. Men endast 46 år senare stod monopolet inför ett allvarligt hot, när den portugisiske sjöfararen Vasco da Gama på sensommaren 1499 återvände hem med nyheten att han hade hittat sjövägen till Indien söder om Afrika.
Manuel I av Portugal satsade allt på att bryta arabernas monopol på handel med Sydostasiens kryddor.
Portugals kung, Manuel I, såg en chans att lägga vantarna på en del av den asiatiska kryddhandeln. På förmiddagen den 9 mars 1500 stävade tretton fartyg därför ut från floden Tagus söder om huvudstaden Lissabon – med kurs mot Indien. Pedro Álvares Cabral ledde flottan, som var tungt lastad med silver och guld, som skulle användas som betalning för kryddor.
Stävar ut med 1 500 man
På papperet var Pedro Álvares Cabral ett oväntat val av ledare för uppdraget. Den 33-årige adelsmannen hade ingen erfarenhet av sjöresor, men hans familj var en lojal och mäktig anhängare av kungafamiljen i Portugal. Dessutom var Cabral vän med Vasco da Gama, och da Gama rekommenderade kungen att göra den oerfarne sjömannen till ledare för den nya expeditionen till Indien.
Vasco da Gama hade sina skäl att rekommendera Cabral, för när han själv den 20 maj 1498 hade nått Calicut och försökt ställa sig in hos zamorinen, den lokale härskaren, kom han ingen vart.
Portugiserna utforskade under 1500-talet världshaven med fartyg av typen karavell.
Vasco da Gama, som var son till en enkel riddare, kände sig övertygad om att en adelsman av Cabrals kaliber skulle vara mer lämpad att få till ett avtal med zamorinen.
Kung Manuel I höll med, men den oerfarne Cabral fick massor av hjälp. Rutinerade portugisiska navigatörer och kaptener stod vid rodret på de tolv fartyg som tillsammans med Cabrals flaggskepp utgjorde armadan. För att hissa seglen, skrubba däcken och slåss mot muslimska fiender förfogade Cabral över 1 500 man – varav 700 var soldater.
Halva flottan förliser
Resan till Calicut tog totalt sex månader, vilket var den längsta någonsin. Det berodde inte minst på att Cabral valde att avvika från Vasco da Gamas rutt längs Afrikas västkust för att segla längre västerut. Kursändringen innebar att flottan den 22 april stötte på ett tidigare okänt land, som Cabral gav namnet ”Terra de Vera Cruz” (Det sanna korsets land) – i dag känt som Brasilien.
På vägen till Indien upptäckte Cabral av en slump Brasilien.
Brasilien upptäcktes av en slump
Av okänd anledning valde Pedro Álvares Cabral att avvika från Vasco da Gamas rutt till Indien och segla längre västerut mot Sydamerika. Omvägen ledde till upptäckten av Brasilien.
När Pedro Álvares Cabral år 1500 satte segel mot Indien valde han att avvika från Vasco da Gamas rutt och segla längre västerut. Varför Cabral valde att göra så är oklart, men forskarna har flera hypoteser. En sådan är att det skedde på uppmaning från navigatörerna, som räknade med att seglingsförhållandena skulle vara bättre i de farvattnen. En annan hypotes är att Cabral ville utforska de okända farvattnen i hopp om att hitta nytt land, som Portugal kunde göra anspråk på.
Faktum är att rutten ledde till en av historiens största upptäckter. Den 21 april fick Cabrals fartyg land i sikte, och två dagar senare kastade flottan ankar utanför det land vi i dag känner som Brasilien. Cabral gav det nya landet namnet ”Terra de Vera Cruz” (Det sanna korsets land) och skickade tillbaka ett av de mindre fartygen till kung Manuel I med flera infödda ombord. Landet befolkades gradvis av portugiser på flykt undan fattigdom, samt av adelspersoner som tilldelats kolonialrättigheter av kronan.
Den 3 maj fortsatte Cabral sin färd mot Indien, men i slutet av maj drabbades flottan av ett fruktansvärt oväder, som skickade hälften av fartygen till havets botten.
Resterna av den portugisiska delegationen klarade sig helskinnade från ovädret och nådde Calicut den 13 september 1500. Staden hade sedan 1200-talet varit Indiens centrala handelsplats, där både arabiska och kinesiska köpmän köpte och exporterade kryddor. Under 1400-talet kom emellertid arabiska köpmän från Syrien och Egypten alltmer att dominera handeln i ”kryddornas stad”.
Araberna angriper handelsstation
Kuststaden var den kanske viktigaste handelsstaden i södra delen av Asien, och om portugiserna kunde knäcka arabernas kryddmonopol, skulle den lilla europeiska nationen med cirka 1,1 miljon invånare kunna bli en ekonomisk stormakt i Europa. För att markera sin ankomst lät Cabral avfyra fartygets kanoner.
”Vi kastade ankar utanför staden och började skjuta upp i luften med vårt artilleri, som indierna betraktade med stor vördnad, och som fick dem att konstatera att ingen förutom Gud hade makt över oss”, skrev en icke namngiven besättningsmedlem i sin dagbok.
Precis som Vasco da Gama hade förutsett lyckades Cabral ställa sig in hos zamorinen i Calicut. Efter ett par veckor med audienser – då han bland annat skänkte härskaren juveler och vackra tyger – fick Cabral lov att etablera en handelsstation i staden.
Härskaren av Calicut tog emot Cabral vid audienser, då portugisen skänkte honom fina tyger och ädelstenar.
Kungens beslut gav upphov till en hel del missnöje bland stadens arabiska köpmän, och när Cabral dessutom lade beslag på den mäktige köpmannen Cogecem Micides fartyg, fick de nog. Den 16 december angrep arabiska soldater den portugisiska handelsstationen och dödade 50 man.
Cabral väntade förgäves på en ursäkt och en förklaring från zamorinen, som hade garanterat portugisernas säkerhet. Efter ett dygn av tystnad beslutade Cabral sig för att gå till motangrepp – inte enbart mot de arabiska handelsmännen, utan mot hela staden.
Calicut terrorbombas
Cabral inledde sin motoffensiv den 17 december med att beordra sina män att borda tio arabiska handelsfartyg, som låg för ankar utanför staden. Beväpnade med musköter och svärd – och med överraskningsmomentet på sin sida – övermannade portugiserna enkelt de arabiska besättningarna. Portugiserna gjorde processen kort med muslimerna, och lade beslag på deras last. Den anonyme besättningsmannen från Cabrals expedition beskrev räden:
”Vi dödade mellan 500 och 600 man och tog 20–30 som gömde sig i lastrummen till fånga. Vi plundrade skeppen på allt av värde. I ett av fartygen fanns det tre elefanter, som vi dödade och åt upp. När vi hade länsat fartygen brände vi upp dem.”
Trots att Cabral helt saknade erfarenhet av sjön fick han befäl över en portugisisk flotta med tretton fartyg, som skulle skaffa kryddor från Indien.
Dagen därpå tog flottan sig närmare land och bombarderade staden. De portugisiska fartygen var vart och ett bestyckat med fyra stora kanoner, sex lätta kanoner och tio–tolv nickhakar. Bombardemanget var kraftigt och vållade stora skador på staden enligt den anonyme besättningsmannen:
”Vi utplånade ett oändligt antal personer och gjorde enorm skada på staden. De återgäldade elden från kusten, men deras bombardemang var mycket svagt.”
Undersåte säljer kryddor
Efter bombardemanget av Calicut hade Cabral fått sin hämnd – men han hade nästan inga kryddor i lasten. Han styrde därför sin flotta till den indiska hamnstaden Cochin. Den lydde under Calicuts styre, men stadens härskare, Unni Goda Varma, avskydde zamorinen. Han hoppades uppnå en högre grad av självständighet genom att liera sig med portugiserna, och han gav dem därför tillåtelse att handla i staden.
När Cabral den 16 januari 1501 satte segel hem mot Portugal, var fartygens lastrum fyllda med peppar, kanel och andra värdefulla kryddor. Trots att hälften av fartygen hade gått förlorade under färden, betraktades Cabrals expedition som en stor framgång av kung Manuel I, när fartygen lade till i den portugisiska staden Cascais den 23 juni 1501. De medförda kryddorna kompenserade för de förlorade fartygen, och Cabral hade visat att det var möjligt för portugiserna att komma över Asiens dyrbaraste handelsvara.
Pedro Álvares Cabral begravdes i en kyrka i den portugisiska staden Santarém långt från kusten.
Cabrals angrepp på Calicut blev startskottet till ett krig mellan Portugal och den indiska hamnstaden, som kulminerade 1503, när Vasco da Gama återvände till staden med 15 örlogsfartyg och 800 soldater för att hämnas för angreppet på den nu förstörda handelsstationen. Den portugisiska styrkan erövrade bland annat ett av zamorinens örlogsfartyg och dödade hela den 200 man starka besättningen. Ett fredsavtal med härskaren i Calicut undertecknades först 1513, när den portugisiske sjöfararen Affonso d’Albuquerque fick tillåtelse att uppföra ett fort i staden.
Av okänd anledning blev Pedro Álvares Cabral aldrig kapten för någon flotta igen. De sista åren av sitt liv tillbringade han långt från havet i den portugisiska provinsen Beira Baixa långt inne i landet.