Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Med skörbjugg och svält runt jorden

Knappt har fartygen lämnat hamnen i Sevilla, förrän expeditionen drabbas av den ena olyckan efter den andra. Efter tre år av umbäranden kan endast en bråkdel av sjömännen gå iland igen.

Getty Images

Antonio Pigafetta känner sig orolig och osäker. I gryningen den 27 april 1521 har hans kapten, Ferdinand Magellan (egentligen Fernão de Magalhães), hoppat ur rodd­båten och ned i det grunda vattnet.

Målmedvetet vadar han in mot land på den filippinska ön Mactan. Pigafetta, Magellans italienske assistent, har avrått honom från att delta i angreppet på den lokala stam som vägrar att låta sig omvändas till kristendomen.

Den portugisiske kaptenen ser det emellertid som sin plikt att leda striden mot de infödda hedningarna.

Så snart Magellan och hans män kommit iland tar skyttarna sikte mot den grupp infödda män som står framför dem på stranden.

Magellan ger order att skjuta, men varken armborstens pilar eller musköternas kulor påverkar fiendens antal nämnvärt – och de ger inte sken av att vilja slå till reträtt.

Fernando de Magellan.

© Getty Images

I stället stormar krigarna fram och överöser européerna med pilar och bambuspjut. Magellan och hans män är i klar minoritet och han ger order om reträtt.

Kaptenen hinner inte långt innan en motståndare sätter ett spjut i hans vänstra ben. Magellan faller framåt med ansiktet mot marken och Pigafetta ser till sin fasa hur hans chef hackas ihjäl av de upprymda öborna.

”Vi var tvungna att lämna kaptenens lik tillsammans med våra andra döda”, berättar Pigafetta skamset om händelsen.

Expeditionen har förlorat sin ledare – och Pigafetta sin hjälte. Den unge italienaren vet dock att han inte får ge upp – hans utförliga resebeskrivning måste återföras till Spanien, kosta vad det kosta vill.

Annars skulle kaptenens död på stranden vara förgäves – och ingen skulle någonsin få veta vilka upptäckter expeditionen har gjort. Pigafettas egentliga uppgift har bara börjat.

Skulle fullfölja ­Columbus jobb

  • 1492

    Det spanska regentparet, Ferdinand och Isabella, vill få del av Fjärran Österns lukrativa kryddhandel och skickar i väg Christofer Columbus för att hitta en sjöväg västerut till Indien. Han når i stället Amerika.

  • 1493

    Spanska kronan får en kyrklig skrivelse, i vilken påve Alexander VI lovar att Spanien ska få herraväldet över nyupptäckt land väster om en linje från nord- till sydpolen – cirka 65 mil väster om ögruppen Azorerna i Atlanten.

  • 1494

    Spanien och Portugal förhandlar fram Tordesillasfördraget. Avtalet delar upp världen i en spansk och en portugisisk hälft, så att rivalerna inte behöver strida om nya upptäckter. Linjen dras cirka 2400 kilometer väster om Kap Verde i Atlanten. Spanjorerna har rätt till nytt land väster om linjen och ­portugiserna får territorier österut.

  • 1499

    Efter två års resa återvänder den portugisiske sjöfararen Vasco da Gama till Lissabon. Han har hittat vägen till ­Indien genom segla söder om Afrika.

  • 1503

    Vasco da Gama återvänder hem från sin andra resa till Indien med handelsavtal som kommer att göra Portugal rikt. Spanjorerna grämer sig över att de ännu inte har hittat en västlig ­passage till kryddorna.

  • 1504

    Christofer Columbus återvänder från sin fjärde resa till Amerika. Inte heller denna gång lyckades den ­åldrande upptäcktsresanden hitta en sjöväg till Asien.

  • 1518

    Spaniens nye kung Karl V accepterar Magellans plan att segla västerut för att hitta en väg
till Kryddöarna – utan att bryta mot Tordesillasfördraget. Året därpå styr sjöfararen ut med fem skepp.

Pigafetta skulle skriva ned allt

Tjugoen månader tidigare hade den unge italienaren Antonio Pigafetta träffat Ferdinand Magellan i den spanska hamnstaden Sevilla.

I den stekheta augustivärmen 1519 gjorde hamnarbetare, sjömän och officerare fem skepp redo för en upptäcktsresa utöver det vanliga:

Den visionäre spansk-portugisiske sjöfararen Ferdinand Magellan skulle hitta en sjöväg västerut till Moluckerna, då kallade Kryddöarna, i Indonesien.

Rutten skulle ge tillgång till peppar, muskotnöt och kryddnejlikor – som européerna var villiga att betala en förmögenhet för.

Portugals kung Manuel I hade inte velat bekosta expeditionen, eftersom han redan handlade med Kryddöarna genom att skicka sina skepp runt Afrika.

Ma­nuels rival i Spanien Karl I, som un­der titeln Karl V var regent över både det spanska imperiet och tysk-romersk kejsare, var dock intresserad.

I mer än 20 år hade sjöfararen Christofer Columbus försökt segla till Indien fyra gånger – utan att lyckas komma över några kryddor.

Karl hoppades att Magellan skulle ­lyckas bättre och ställde fem skepp med 270 man till hans förfogande.

Magellans besättning medförde bland annat kammar och speglar för att handla med andra folk.

© Shutterstock

Pigafetta, som anförtroddes den viktiga uppgiften att detaljerat anteckna expeditionens upplevelser, var entusiastisk över att få vara med ombord på flaggskeppet Trinidad.

Italienaren beundrade Magellan och beskrev honom som ”klok och ärbar”, men långtifrån alla delade den uppfattningen:

”Kaptenerna på de andra expeditionsskeppen tycker inte om honom. Jag vet inte varför, såvida det inte beror på att han är portugis”, skrev italienaren Pigafetta, som visste att portugiser och spanjorer inte tålde varandra.

Redan från början anade den lärde skribenten att den våghalsiga resan skulle bjuda på extrema utmaningar.

Pigafetta respekterade Magellan och blev en viktig rådgivare för expeditionsledaren.

© Getty Images

Skulle tala med de folk de mötte

Antonio Pigafetta följde med på resan för att stilla sin äventyrslust, men den lärde italienaren dokumenterade dessutom expeditionen.

Med sin uppväxt i en välbeställd familj från den norditalienska ­staden Vicenza var Antonio Pigafetta säkrad en trygg tillvaro.

Som ung man studerade han geografi och kartografi, och de kunskaperna tog han med sig ombord på skeppen i Medelhavet.

Under sina resor träffade Pigafetta påvens sändebud Francesco Chieregati och ledsagade honom till Spanien.

Där fick den 28-årige Pigafetta år 1519 nys om Magellans planer på att segla västerut för att hitta sjövägen till Fjärran Östern – en plats Pigafetta hade läst om i Marco Polos berättelser.

Den äventyrslystne italienaren fick tillåtelse av den spanske kungen att delta som Magellans krönikör.

Dess­utom lärde han sig snabbt nya språk, så Pigafetta kunde samtidigt vara behjälplig med att kommunicera med främmande folkslag, som Magellans expedition skulle möta på vägen.

Pigafetta blev en av Magellans mest betrodda män – och hans dagbok är en ovärderlig källa till kunskap om historiens första världsomsegling.

Magellan torterar myterister

Expeditionens första uppgift var att ta sig helskinnad över Atlanten – och vid denna tid på året visade oceanen sig från sin värsta sida: En natt i oktober drabbades skeppen av en våldsam storm som var nära att slå fartygen i flisor.


”Vi var gråtfärdiga och väntade bara på att dödens timme skulle slå. Ingen man trodde att han skulle överleva den stormen”, skrev Pigafetta.

Efter den omskakande upplevelsen välkomnade besättningarna åsynen av Brasiliens kust, när de i slutet av november äntligen fick land i sikte.

I fyra månader seglade skeppen söder­ut längs Sydamerikas östkust, samtidigt som temperaturen sjönk.

Södra halvklotets vinter närmade sig och i slutet av mars 1520 hittade Magellan en naturlig hamn i Patagonien.

Där kunde skeppen övervintra i fem månader bakom höga berg – i lä från vinterstormarna.

Redan när vinteridet började införde Magellan ransonering, trots att sjömännen enligt Pigafetta precis hade ”fyllt alla skeppens lastrum med gässlingar” – italienarens ord för pingviner.

Ledarens beslut ledde till missnöje hos många av sjömännen och en grupp av expeditionens spanska officerare beslöt att ta kontroll över flottan för att vända hemåt.

Magellan fick nys om det förestående myteriet. Expeditionsledaren skickade över ett par lojala sjömän till Victoria för att tala med en av myteristernas ledare.

Männen hade tagit med dolda dolkar som de högg i halsen på Victorias kapten. Även kaptenen på Concepción övermannades och avrättades för förräderi.

De följande dagarna hördes skriken från 40 andra myterister, då de hängdes upp i armarna.

Magellan hade dock inte råd att mista så många män: I stället för döden dömde han dem till straffarbete på skeppen.

Två man som Magellan inte kunde förlåta lämnades kvar i Patagonien när skeppen lättade ankar i september 1520 och fortsatte längre söderut.

En månad senare rönte expeditionen en efterlängtad framgång, när ett sund blev synligt och de på 30 dagar tog sig fram genom gyttret av öar och fjordar:

”Kaptenen grät av lycka, för det var en punkt vi hade längtat efter att nå”, skrev Pigafetta upprymt.

Det fanns dock även smolk i bägaren: Skeppet Santiago hade lidit skeppsbrott och besättningen ombord på San Antonio hade gett sig i väg med fartyget för att segla hem.

Efter nästan fyra månader på Stilla havet led sjömännen av skörbjugg på grund av C-vitaminbrist. De var utmattade, tappade tänderna och blödde från tandkött och gamla sår.

© Bridgeman Images

Tandköttet svullnade upp

Enligt Pigafettas dagbok var det onsdagen den 28 november 1520, när de åter­ståen­de skeppen, Trinidad, Victoria och Concepción, lade Sydamerika bakom sig och satte kurs mot Kryddöarna.

Drömmen om att bada i pepparkorn och kryddnejlikor berusade dem, men dagar blev till veckor och veckor till månader och allt italienaren såg var hav.

Den främmande oceanen verkade vara oändlig och skeppens segel hängde slappa eftersom inga vindar infann sig. Frust­rerad gav Magellan den nyupptäckta oceanen namnet ”Stilla havet”.

Efter två månader hade expeditionen fortfarande inte nått fram till Kryddöarna. Pigafetta vandrade bekymrad runt på däck, där alltfler män låg utmärglade.

Lastrummen var barskrapade på proviant och dricksvattnet i tunnorna hade förvandlats till slem. Hunger var dock inte den farligaste fienden – Pigafetta såg hur skörbjugg tog livet av männen:

”Det värsta var den sjukdom som fick tandköttet att svullna hos de flesta av männen, så att de inte längre kunde äta och därför dog. Av Guds nåd slapp jag dock alla sjukdomar”, skrev Pigafetta.

Som övriga officerare hade han tillgång till kvittengelé. Pigafetta kände inte till vitaminer, men geléns innehåll av C-vitamin förebyggde skörbjugg.

Till slut, den 6 mars 1521, hörde Pigafetta utkiken ropa det han bett om i över tre månader: ”Land i sikte!”

Tio dagar senare nådde de Filippinerna. Där mötte européerna vänligt sinnade människor som seglade ut till skeppen med mat.

De sjuka och kraftlösa sjömännen vräkte i sig färsk frukt och kött – och återfick sin styrka. Expeditionsflottan seglade från ö till ö i Filippinerna och till katolikernas glädje visade öborna intresse för kristendomen.

På den stora ön Cebu kom regionens härskare, Rajah Humabon, till och med så väl överens med Magellan att kungen förklarade sig villig att konvertera till kristendomen och lät sig döpas tillsammans med hela sitt folk.

I sin iver att sprida Guds ord glömde Magellan bort kryddorna.

När härskaren på Cebus grannö Mactan vägrade att låta sig kristnas, kastade den portugisiske sjöfararen allt förnuft överbord och gick i spetsen för det angrepp som kostade honom livet den 27 april 1521.

Efter flera ytterligare strider under dagarna som följde återstod bara 115 av de ursprungligen 270 expeditionsmedlemmarna.

Eftersom det var för få för tre skepp brände spanjorerna Concepción, som var genomborrat av skeppsmask.

Juan Sebastián Elcano – en spansk sjökapten – övertog ledningen av expeditionen och satte genast kurs mot sydväst.

Hälsades av elefanter i siden

Pigafetta saknade sin avlidne chef, men hans humör blev bättre när Trinidad och Victoria kastade ankar vid Brunei på Borneo, där den rika härskaren gav euro­péerna ett varmt välkomnande:

”När vi anlände stannade vi kvar i cirka två timmar på skeppen, innan två sidenklädda elefanter anlände tillsammans med tolv män, som bar på porslins­krukor som användes till att frakta våra gåvor. Sedan klev vi upp på elefanterna och de tolv männen marscherade framför oss med krukorna och gåvorna. Alla gator var fulla av människor med svärd och spjut, allt enligt kungens önskemål”, berättade Pigafetta.

Vid palatset vaktade 300 nakna män beväpnade med svärd kungen, som själv satt i en annan kammare än sina gäster.

Till Pigafettas förvåning pågick alla samtal med kungen genom ett rör i väggen. Via denna anordning fick gästerna förklara att de var den spanske kungens tjänare som önskade fred med kungen och bara bad om att få handla med honom:

”Kungen talade då om för oss att eftersom den spanske kungen var hans vän, ville han vara den spanske kungens vän och han beordrade att vi skulle få allt vatten och trä samt alla de handelsvaror vi önskade”, skrev Pigafetta om audiensen.

Från Brunei gick färden vidare mot sydost i jakten på Kryddöarna. Elcano valde att ta två invånare med lokalkännedom till fånga för att hitta sitt mål, och den 8 november 1521 hände det till slut: Moluckernas tusen väldoftande öar dök upp vid horisonten.

På ön Tidore träffade européerna den vänligt sinnade moriske sultanen Almanzor, som enligt Pigafetta hade ”drömt om” främlingarnas ankomst.

Speglar, yxor, knivar och andra europeiska varor stod högt i kurs hos invånarna på den indonesiska ön Tidore, som i utbyte gav spanjorerna mat och värdefulla kryddor.

© Bridgeman Images

Efter ett par dagars hövlighetsvisiter började parterna att handla. Röda tyger, mössor, linne, yxor, knivar, saxar och speglar fraktades iland.

I utbyte fick spanjorerna först och främst torkade kryddnejlikor som var den mest eftertraktade av alla Fjärran Österns kryddor – och nästan lika värdefull som guld.

Européernas handelslust dämpades dock av männens fruktansvärda hemlängtan:

”Vår innerliga önskan att återvända till Spanien fick oss att byta varor till ett lägre pris än vi normalt hade gjort”, erkände Pigafetta, som gladdes åt att livsmedel ingick i handeln:

”Det var fantastiskt att se hur många båtar fulla med fjäderfän, getter, grisar, kokosnötter och andra ätbara varor som varje dag fraktades ut till våra skepp”.

Den 21 december 1521 var lastrummen fyllda med proviant och dyrbara kryddor. Då upptäcktes det dock att Trinidad hade sprungit läck – Pigafetta hörde ”vattnet tränga in som om det rann genom ett rör”. Flaggskeppet fick lämnas kvar på Tidore och alla män kunde inte återvända hem.

Världsomseglingen gynnade vetenskapen

Med Magellanexpeditionen fick ­européerna värdefull ny kunskap om jordens oceaner. Det bevisades slut­giltigt att jorden är rund – och avsevärt mycket större än de flesta antagit.

Med upptäckten av hur kolossalt Stilla havet är stod det samtidigt klart att Amerika inte hängde ihop med ­Indien och den asiatiska kontinenten. Det hade många lärda trott.

En annan nyhet för européerna var att resenärer förlorar ett dygn genom att segla jorden runt västerut.

Expeditionsledaren Elcano och hans män förstod att det förhöll sig så vid an­komsten till den portugisiska kolonin Kap Verde.

Där förundrades spanjorerna över att deras ärkerivaler på ön ­tydligen var en dag före dem.

Eftersom expeditionsmedlemmarna noga hade fört kalender under sin långa resa, kunde de med säkerhet dra slutsatsen att skillnaden inte berodde på ett räknefel.

Expeditionen stötte på märkliga djur

  • Pigafetta beskrev guanacoköttet som segt.

    © Shutterstock

    Guanaco

    ”Kamelen utan pucklar” ­kallade Pigafetta det däggdjur som han såg i Patagonien. Guanacons kött var ett ätligt alternativ till pingviner och sjöelefanter.

  • Magellanpingvinen kan bli upp till 76 centimeter lång och väga cirka 6,5 kilo.

    © Shutterstock

    Magellanpingvin

    ”Svart gässling” kallade den lärde italienaren det djur vi i dag känner som pingvinen. Portugiserna hade ­sannolikt redan sett pingviner, ­eftersom Bartolomeu Dias seglade söder om Afrika år 1488. Den art som i dag kallas magellanpingvin hade dock ingen europé sett tidigare.

Sjömännen dog av svält

Pigafetta var en av de totalt 47 européer och 13 infödda som påbörjade den långa hemresan ombord på Victoria.

Fartyget var slitet och sjömännen medtagna efter alla strapatser. Trots det ville Elcano segla de nästan 20000 kilometerna hem, utan att lägga till i någon hamn på vägen. Rutten låg nämligen inom fiendens intressesfär.

”Hellre dö än att falla i portugisernas händer”, förklarade Elcano, som styrde ut Victoria i Indiska oceanen.

I månader såg besättningen inget annat än vatten. När Afrikas sydspets till slut blev synlig väntade nya problem:

”Vi fick stanna nära denna udde i sju veckor, med våra segel upprullade på grund av de våldsamma stormarna”, skrev Pigafetta, som efter Godahopps­udden insåg att ett nytt hot väntade:

”Vi hade inget annat än ris och vatten att äta, eftersom vårt kött hade ruttnat då vi saknade salt”.

Pigafetta betraktade bekymrad de magra männen, som sökte efter skugga samtidigt som deras andning långsamt avtog.

Friska sjömän fick nästan dagligen kasta döda kamrater i havet, innan Elcano till slut blev tvungen att fatta ett svårt beslut: Victoria måste lägga till vid den portugisiska kolonin Kap Verde, för att inte alla ombord skulle dö.

Fem skepp lämnar Sevilla

10 augusti 1519: Färden mot de okända kusterna börjar med 270 sjömän ombord på fem skepp. Enligt Antonio Pigafetta berättar Magellan inte för sjömännen hur lång resa de ger sig ut på. Han vill undvika att männen ”av överraskning och rädsla ska vägra att följa med”.

Bridgeman Images

Stormar kastar omkring fartygen

Oktober 1519: Våldsamma höststormar ute på ­Atlanten är flera gånger nära att sänka Magellans fartyg. De fem fartygen klarar emellertid utmaningarna välbehållna.

Besättningen ­övervintrar i kylan

Mars - september 1520: Låga temperaturer och stormar tvingar expeditionen att tillbringa södra halvklotets vinter i ­Patagonien. Männen får klä sig i pälsar för att hålla värmen. Magellan inför en strikt ransonering av maten, vilket leder till ­myteri. Den portugisiske kaptenen slår dock snabbt ned upproret.

Bridgeman Images

Stilla havet får sitt namn

November 1520 – mars 1521: Resan till Asien tar drygt tre månader på grund av svag vind och Magellan kallar oceanen ”Stilla havet”. Många har dött av svält och skörbjugg, när fartygen når Guam och sedan Filippinerna.

Magellan stupar

27 april 1521: I sin iver att kristna öborna vadar Magellan iland på den filippinska ön Mactan. Européerna är emellertid i minoritet och mötet med öborna kostar Magellan och flera av hans män livet. Spanjoren Juan Sebastián Elcano övertar rollen som ­expeditionens ledare.

Bridgeman Images

Spanjorerna når fram till kryddparadiset

Juli 1521: På ön Tidore träffar européerna en ­morisk sultan som säljer torkade kryddnejlikor till dem. Kryddan är nästan lika värdefull som guld.

Shutterstock

Världens farligaste udde utmanar Elcano

19 maj 1522: Expeditionen har bara kvar skeppet Victoria – resten har gått förlorade. Godahoppsuddens skär gör passagen extremt farlig, men efter nödtorftiga reparationer på skeppet lyckas de runda sydspetsen.

Sjömännen går iland hos fienden

9 juli 1522: De svältande spanjorerna övertalar sina portugisiska rivaler på Kap Verde att ge dem ris.

Hemma igen

8 september 1522: Efter tre år når Victoria Sevilla. Ombord finns arton utsvultna sjömän samt fyra personer, som de plockat upp på olika platser längs vägen. Världsomseglingen är fulländad.

Pigafetta gav kungen sin skatt

Under förevändningen att ha farit vilse lurade spanjorerna sina ärkefiender att ge dem lite mat.

Inte ett ord om Magellan och Kryddöarna nämndes och de spanska sjömännen kunde efter besöket ro ut två båtar med ris till Victoria.

När Elcano nästa dag ville skaffa mer proviant gick det dock på tok – portugiserna höll kvar tretton sjömän och den spanske kaptenen fick hastigt hissa segel och försvinna norrut.

Två månader senare skymtade de utmattade sjömännen Sevillas hamn och drog en lättnadens suck. En tre år lång resa, då de hade korsat jordens tre största oceaner, var över.

Som de första någonsin hade männen seglat jorden runt; Pigafetta var stolt när han måndagen den 8 september 1522 släpade iland sin trötta, utmärglade kropp.

Sjömännen kände åter Sevillas gator under sina fötter och iklädda sina trasiga kläder vacklade de till stadens katedral för att tacka Gud.

Vid hemkomsten till Sevilla hyllades de utmattade ­sjömännen av invånarna.

© Bridgeman Images

Pigafetta gjorde Magellan odödlig

Hade det inte varit för Pigafettas dagbok hade Magellan knappast fått någon stor plats i historieböckerna. Portugisen fick ett eftermäle som var långt större än hans egentliga prestation.

Vid Victorias hemkomst till Sevilla fick kapten Elcano äran av att ha fört hem den värdefulla lasten från Kryddöarna.

Magellans insats spillde kaptenen inte många ord på, men tack vare Pigafetta informerades kungen om att den avlidne expeditionsledaren alltid hade varit lojal mot den spanska tronen och att Magellan under myteriförsöket i Patagonien hade handlat rättfärdigt utifrån sina befogen­heter som befälhavare.

Magellan var utan tvekan hjärnan bakom resan och om han inte hade slagit ned myteriet i Patagonien hade expeditionen nog aldrig genomfört världens första jordenruntsegling.

Pigafetta skötte sitt PR-arbete så väl att många människor sedan dess har trott att Magellan var den förste som seglade jorden runt.

Det är bara nästan sant: Tidigare i sin karriär hade Magellan under portugisisk flagg seglat söder om Afrika till Fjärran Östern. Lägger man ihop de båda resorna kom Magellan jorden runt på sätt och vis, men äran bör gå till kapten Elcano och resten av hans besättning.

Sjömännens öde

  • Dog av tortyr: 1
  • Avrättade för myteri: 2
  • Kvarlämnade i Sydamerika: 2
  • Desertörer: 59
  • Dödad av lokalbefolkning: 37
  • Kvarlämnade i Asien: 54
  • Tagna til fånga: 13
  • Dog av sjukdom och svält: 50
  • Okänt öde: 34

Arton kom hem.

Antonio Pigafettas färd slutade dock först några veckor senare, när han – med sin käraste ägodel tätt intill kroppen – anlände till kungens residens i den spanska staden Valladolid:

”Jag överlämnade varken guld eller silver till vårt majestät, don Karl, utan något en sådan herre värdesätter. Jag gav honom en bok, skriven av min hand om alla saker som inträffade dag för dag under vår resa”.

Pigafettas uppdrag var slutfört. Tack vare honom skulle världen snart känna till historiens första världsomsegling.

Läs också:

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj