James Cook – upptäckterna blev hans död

Snart befordrades han dock till understyrman och två år senare nådde han graden master (styrman). Med tanke på att Cook saknade adligt namn och inflytelserika beskyddare var det en häpnadsväckande bedrift.

Kartlade Newfoundlands kust

1758 sändes Cooks fartyg Pembroke till Kanada för att strida mot fransmännen och han utmärkte sig bland annat under erövringen av staden Quebec.

De efterföljande åren kartlade han noggrant Newfoundlands kust. Sjökorten han skapade var så detaljerade att de fortsatte att användas i närmare tvåhundra år. Ryktet om hans skicklighet som kartograf och astronom nådde även Londons vetenskapsmän.

Detta var upplysningens tid i Europa. Människan och universum skulle utforskas och de sista vita fläckarna på världskartan suddas ut. Tillsammans med brittiska flottan planerade vetenskapsakademin Royal Society en världsomsegling.

Venusstudier på Tahiti

Officiellt var målet att segla till ögruppen Tahiti i Stilla havet för att observera planeten Venus passage framför solen i juni 1769. Om denna passage observerades samtidigt från en rad olika platser på jordklotet skulle det nämligen gå att beräkna avståndet mellan jorden och solen, och på så sätt lösa gåtan om solsystemets storlek.

Cook tycktes passa som hand i handske för uppdraget. Han var inte bara en omtyckt sjökapten, utan hade också det vetenskapliga kunnandet.

Venuspassagen var dock inte det enda Cook hade till uppgift att studera. I ett hemligt tillägg slogs det fast att Cook efter besöket på Tahiti skulle segla söderut för att utforska den mytomspunna kontinent – Terra Australis Incognita – som förmodades breda ut sig i södra Stilla havet.

Detta var ett äventyr James Cook länge drömt om. Som han själv skrev önskade han inte bara färdas ”längre än någon tidigare gjort, utan så långt som det är möjligt för människan att färdas”.

Citrusfrukter mot skörbjugg

Den 26 augusti 1768 lämnade James Cook England med fartyget Endeavour. Ett halvår senare rundade han Kap Horn och fortsatte ut över Stilla havet. Namnet till trots var detta ett hav som ingöt fruktan. På de stora vattenvidderna brukade skörbjuggen sätta in. Inom loppet av några veckor kunde ett fartyg förlora halva sin besättning.

Vid denna tid visste man inte att den fruktade sjukdomen orsakas av brist på c-vitamin, men Cook kände till en studie som visat att citrusfrukter verkade kunna bota sjukdomen. Cook såg till att Endeavour vid varje anhalt bunkrade färska frukter och grönsaker och förde även med ett stort lager surkål.

Dessutom krävde han god hygien ombord. Resultatet blev sensationellt: Cook genomförde tre expeditioner till Stilla havet utan att en enda besättningsman dog av skörbjugg.

Utforskade Nya Zeeland

Efter att ha observerat Venuspassagen från en soldränkt kulle på Tahiti satte Cook kurs söderut.

I oktober 1769 återupptäckte han Nya Zeeland, som holländaren Abel Tasman besökt 1642. Genom att segla runt dess två huvudöar kunde han visa att landet inte tillhörde någon större kontinent.

Endeavour fortsatte västerut och nådde i april 1770 Australiens östkust.

Trots Cooks skicklighet som navigatör var expeditionen nära att sluta i katastrof när Endeavour i juni fastnade på Stora Barriärrevet. Men de fick loss skeppet och kunde fortsätta via Indiska oceanen och Atlanten tillbaka till England.

Cooks hjältestatus växte

Efter hemkomsten började Cooks hjältestatus växa. Frågan om det existerade en okänd kontinent ännu längre söderut hade dock inte fått något svar. Därför fick han i uppdrag att leda en ny expedition 1772–75.

Han korsade södra polcirkeln och nådde 71° 10’ sydlig bredd – längre söderut än någon tidigare färdats – innan isberg och dimma tvingade honom att vända.

Trots att Cook aldrig skymtade Antarktis hade han visat att det omöjligt kunde finnas någon sydlig kontinent med stora rikedomar och fabeldjur. Cook fortsatte över Stilla havet innan han återvände till England 1775.

Upptäckte Hawaii

Efter hemkomsten befordrades James Cook till kommendörkapten och avseglade 1776 på en tredje stor expedition. Den här gången var målet att utforska Nordamerikas västkust och en gång för alla ta reda på om det existerade en nordlig sjöförbindelse mellan Atlanten och Stilla havet.

Denna del av uppdraget misslyckades, men under sin färd upptäckte Cook ögruppen Hawaii, som han gav namnet Sandwichöarna. Efter att ha kartlagt Kanadas västkust återvände Cook till Hawaii för att hämta nya krafter och reparera fartygen, men Cook dödades alltså i februari 1779.

Kaptenens kropp togs om hand av öborna i en religiös ceremoni och hans hjärta åts upp av fyra hövdingar. Kranium, händer och fötter återlämnades senare till britterna, medan resten av benen placerades i helgedomar på ön.

Efter sin död växte James Cooks berömmelse ytterligare. Hans expeditioner hade gett världskartan skarpare konturer. Cooks vetenskapliga intresse och noggranna undersökningar blev också stilbildande.

Fakta: James Cooks upptäckter

James Cook sägs ofta, felaktigt, ha upptäckt Australien och Nya Zeeland. Redan på 1600-talet hade dessa områden utforskats av nederländska sjöfarare. Cook var emellertid den första europé som landsteg på Australiens östkust.

I april 1770 nådde han Botany Bay, vid dagens Sydney, och gav bukten dess namn som en hyllning till expeditionens två botaniker: Joseph Banks och den svenske Linnélärjungen Daniel Solander.

Cooks noggranna kartläggning av Nya Zeeland och Australien banade väg för den brittiska kolonisationen av dessa länder. Han upptäckte bland annat att Nya Zeeland består av två huvudöar, åtskilda av ett smalt sund (Cooksundet).

I Stilla havet upptäckte han flera ögrupper, såsom Nya Kaledonien och Hawaii. Cooköarna nordost om Nya Zeeland, som han besökte 1773 och 1777, bär hans namn, även om de siktats tidigare av spanska fartyg.