Marco Polo ankom som ung köpman till khanens hov i staden Xanadu. Khubilai Khan var en tolerant härskare som gärna gav Marco Polo arbete.

© Bridgeman & Shutterstock

Ingen trodde på Marco Polos sagolika berättelser

Glassdessert, luftkonditionering och effektivt postväsende. År 1295 återvände den italienske äventyraren Marco Polo från Fjärran Östern. Under 24 år hade han upplevt de märkligaste ting, men det var inte många som trodde honom. Trots att han hade lösningen på många problem.

7 september 2018 av Else Christensen

Reseskildring tog form i fångenskap

År 1271 reste den blott 17-årige köpmanssonen Marco Polo från hemstaden Venedig med sin far Niccolò och farbrodern Maffeo österut mot Khubilai khans hov i Xanadu i Kina.

Vid ankomsten fyra år senare fick Marco Polo möjlighet att arbeta som diplomat för khanen som ofta anlitade främmande ambassadörer. 

Enligt Marco innehade han tjänsten i knappt 20 år och han fick resa vida omkring i khanens enorma rike. Under tiden noterade italienaren noggrant mycket av det han såg och upplevde.

Efter ett kvarts sekel utomlands ville Marco återse sin hemstad. 

Khanen lät honom resa om han som en sista tjänst led­sagade en monogolisk prinsessa som skulle giftas bort i Persien. Det ville Marco Polo gärna.

Väl tillbaka i Venedig år 1295 började han arbeta som handelsman. Men tre år senare, år 1298, gick Venedig i krig mot ärkerivalen stadsstaten Genua och Marco Polo blev kapten på en vene­tiansk galej. 

Under stridigheterna togs han till fånga och fängslades i Genua.

I fångenskap träffade han den italienske författaren Rustichello som skrev ner Marco Polos berättelser. Den bereste köpmannen dog år 1324 och han hävdade in i det sista att han ”ännu inte berättat hälften” om sina många upplevelser. 

”Flygande pengar” underlättade

Marco Polo berättade att khanen aldrig saknade pengar då han själv tillverkade dem av papper. ”Flygande pengar”, som kineserna kallade sedlarna, trycktes på papper gjort av mullbärträdets bark.

Särskilda arbetare skar ut pappers­bitarna och skrev under sedlarna. Där­efter försågs pengarna med khanens purpurfärgade sigill.

Khubilais undersåtar ”företar alla betalningar med dem, oavsett om de köper varor, pärlor eller ädelstenar”, berättade Marco Polo för européerna som fram till 1600-talet släpade runt på guld- och silvermynt vars värde bestämdes av metallens vikt.

En svensk bank var den första i Europa att införa papperspengar år 1661. 

© Shutterstock & China Guardian Auctions

Luftkonditionering kylde persiska hus

På sin resa passerade Marco Polo genom Persien (dagens Iran). Hettan var olidlig men det hade befolkningen en lösning på. 

”På taken har folk byggt ventilationssystem. Dessa byggnader kan föra in luft i huset och på så vis kyla ner dem”, berättade Marco Polo.

Historiker menar att han såg det som på persiska heter baud-geer, ett ventilationstorn. När vinden fångas i tornet bildas ett undertryck i huset och kall luft dras upp från marken. 

Först i början av 1900-talet började den elektriska luftkonditioneringen användas i Europa.

Asbest

Marco Polo beskriver en substans som kineserna utvann ur sten och därefter krossade till fibrer som påminde om ulltrådar.

Trådarna kunde vävas till kläder som var flamsäkra.

Dessertrecept var med i bagaget

Marco Polo ska enligt källor ha haft med sig ett recept på sorbet i bagaget när han kom hem till Italien från Fjärran Östern. 

Där gjorde folket den populära desserten genom att röra ihop saft från olika bär och frukter med is och snö.

För att kyla ner blandningen ytterligare och skapa den rätta konsistensen hällde kineserna glassen i en behållare som de sedan täckte med salt och salpeter. 

Den färdiga glassen påminde mycket om sorbet i både konsistens och smak.

Receptet kom till Europa med Marco, men fram till frysens intåg på 1800-talet åts glass bara vid speciella tillfällen.

Postryttare till häst knöt ihop riket

Khubilais rike sträckte sig från Svarta havet i väster till Stilla havet i söder. För att han snabbt skulle få reda på nyheter inrättade han ett landstäckande post­system. 

På de vägar som knöt ihop khanens stad Khanbalik med rikets provinser låg stationerna med 40–70 kilometers mellanrum. 

Meddelanden skickades som stafetter mellan stationerna som för­fogade över 200–400 hästar. 

Enligt Marco kunde ett meddelande färdas ca 40 mil per dag, en hastighet som överträffades först på 1800-talet med ångtågen. 

Välfärdsstat gav alla mat och kläder

Ingen behövde svälta i khanens rike. Härskaren köpte nämligen upp stora mängder spannmål då skörden var god och sålde det till de fattiga till ett lågt pris under oåren då priserna steg.

Hovets reserver var tillräckligt stora för att föda behövande familjer i upp­emot ett år. Fattiga kunde också få sommar- och vinterkläder. 

Plaggen kom från skräddarna som en dag i veckan arbetade för khanen, som en sorts skatt. Utdelningen administrerades noggrant av khanens ämbetsmän.

Fattighjälp av denna typ blev vanlig i Europa först vid 1800-talets slut.

Silkesmask

Vävare i Italien hade börjat producera siden när Marco Polo reste till Kina. För 1200-talets européer var siden och sidenmasken dock ännu omgärdade av mystik.

Kol värmde badvattnet

En entusiastisk Marco Polo berättade om ”stora, brinnande stenar som grävs ut ur berget och brinner som kraftig brasved”.

De brinnande stenarna var kol som värmde bättre än trä varför kineserna använde dem till matlagning och för att värma husen. 

Marco noterade att kolet också gjorde det möjligt att ta ett varmt bad hela tre gånger om dagen.

Som bränsle var kol nästintill okänt för européer på 1200-talet. Visserligen var kol känt sedan romartiden men som bränsle började stenarna användas i större omfattning först på 1700-talet.

Forskare menar att kineserna använde kol redan år 2000 f.Kr.

© Tiangong Kaiwu & Shutterstock

Varför nämnde Marco Polo inte ...?

Under flera århundraden har historiker hävdat att Marco Polo aldrig besökte Kina utan bara återgav andras berättelser. Skeptikernas argument är att Marco Polo aldrig nämnde flera speciella fenomen. Alla luckor kan dock förklaras.

  • Fotbindning? Skicket var vanligt hos kinesiska kvinnor men Marco Polo umgicks först och främst med mongoler som inte band kvinnornas fötter.

  • Kinesisk skrift? Marco Polo lärde sig aldrig kinesiska. Det behövde han inte heller då han talade både mongoliska och persiska, som var de två officiella språken i Khubilai khans stora rike.

  • Te och ätpinnar? Den italienske köpmannen var diplomat vid hovet. Han var därför inte intresserad av vanliga kinesers mat- och dryckesvanor som till exempel tedrickande och ätpinnar. Han ansåg kanske också att ämnet var för trivialt att berätta om.

  • Kinesiska muren? Den gigantiska försvarsmuren i norra Kina påbörjades under Mingdynastin på 1400-talet – långt efter Marco Polos avresa. På 1300-talet fanns endast mindre, utspridda försvars­murar och de flesta var fallfärdiga.

Kinesiska muren skulle skydda Kina mot nomadgrupperna i norr.

© Bridgeman, Smithsonian Institution, Library of Congress & Shutterstock

Följ i Marco Polos fotspår ...

... och häng med VÄRLDENS HISTORIA på ditt livs äventyr!

Det kommande året erbjuder vi nämligen en uppsjö av spännande, fascinerande och luxuösa resor, som du är välkommen att följa med på. Du kan bland annat:

  • Beskåda Chiles solförmörkelse från första parkett
  • Uppleva det myllrande djurlivet i Antarktis på nära håll
  • Flyga över Hawaiis glödande vulkankratrar

Boka din resa redan nu! 

Läs mer

John Man: Marco Polo: The Journey that Changed the World, William Morrow & Company, 2014. Laurence Bergreen: Marco Polo: From Venice to Xanadu, Vintage Books USA, 2008.

Kanske är du intresserad av...