Guldhungriga européer sökte efter Eldorado

Myten om Eldorado föddes i indianritual

1500: ”Prinsen går alltid omkring täckt av ett fint lager guldpuder. Han anser att ingenting annat är lika vackert. Guldplåtar, som andra härskare bär, vore för primitivt och ordinärt. Men att täcka sig med guldpuder är exotiskt, ovanligt och mer kostsamt – varje kväll tvättar prinsen av sig guldpudret och tar på sig nytt nästa morgon.”

Så berättade de första spanska upptäckarna om ”El Hombre Dorado”, den gyllene mannen.

Berättelsen kom snart att handla om prinsens omåttligt rika stad Eldorado.

Det fanns en folkstam som täckte sin hövding med guldpuder vid särskilda tillfällen.

Ritualen övergavs dock år 1500 eftersom den blev för dyr, men européerna fortsatte att drömma om staden av guld.

Och när de inte hittade den, letade de vidare på ett annat ställe.

Conquistador fann muiscafolket

1536: Spanjorerna hävdade att Eldorado beboddes av muiscafolket; det var deras ritual att täcka hövdingen med guldpuder som hade lett till myten om den gyllene staden.

År 1536 skickade den spanska kolonin Santa María de la Antigua ut en expedition, ledd av conquistadoren Gonzalo Jiménez de Quesada.

Quesada blev den förste europé som kom i kontakt med muiscafolket, men han insåg snabbt att det enda de hade gott om var salt och potatis.

Expeditionen fann dock en rik grannby och därifrån stal de 100 kilo rent guld, 2 000 smaragder och en mängd guldföremål.

Trots att det inte fanns något som tydde på att staden existerade ägnade Quesada resten av sitt liv åt att söka efter Eldorado.

Psykopat på skattjakt

1541: Den mest katastrofala jakten på Eldorado leddes av den sadistiske conquistadoren Gonzalo Pizarro.

Av expeditionens 200 soldater och 4 000 infödda över­levde knappt 150 – och de kom hem tomhänta.

Under sin resa torterade Pizarro åtskilliga indianer för att tvinga dem att berätta var Eldorado fanns.

Eldorado kostade Raleigh huvudet

1595-1616: År 1592 kom den engelske äventyraren Walter Raleigh över en spansk beskrivning av en gyllene stad i Guyana i norra Sydamerika.

Raleigh tvivlade aldrig på att historien var sann.

Dessutom trodde han att Eldorado inte bara var en stad, utan ett helt imperium – inte olikt aztekernas och inkaindianernas storslagna riken, som Englands ärkefiende Spanien erövrat.

Raleigh var drottning Elisabet I:s gunstling och år 1595 gjorde han, med drottningens stöd, sin första resa till Guyana.

Han hittade inget guld och expeditionen måste vända om på grund av vädret.

Men Raleigh ansåg att han bara varit några dagsresor från sitt mål, och återvände till England, stärkt i sin övertygelse:

”Denna strålande triumf kommer att överglänsa den spanska nationens samtliga erövringar”, lovade Raleigh och skrev att Eldorados upptäckare skulle mötas av ”fler rika och vackra städer, fler tempel med gyllene gudabilder, fler gravar fyllda med skatter” än Cortés och Pizarro hade hittat i Mexiko och Peru.

Blev ovän med kungen

När drottning Elisabet dog år 1603 föll Raleigh i onåd hos landets nye regent, Jakob I. Raleigh misstänktes för en komplott mot kungen och fängslades. Inte förrän år 1616 tilläts han göra en ny resa till Guyana.

Expeditionen blev en katastrof och Raleigh bröt ett fredsavtal med Spanien då hans män angrep en spansk utpost.

Hovets tålamod tog slut och den 29 oktober 1618 blev Raleigh halshuggen.

Indianer släckte européernas törst med flytande guld

1599: Jakten på Eldorado och européernas omättliga guldmani blev ödesdiger för många indianstammar.

Imperier föll samman och européernas sjukdomar orsakade våldsamma epidemier med ett enormt antal döda bland lokalbefolkningen.

Några guldjägare försökte hålla sig på god fot med indianerna, men de allra flesta drog sig inte det minsta för att plundra indianernas hemtrakter och ta dem som slavar.

Indianerna kunde dock hämnas genom att angripa expeditionerna, eller genom större, organiserade försök att jaga bort européerna.

År 1599 angrep till exempel en jivaro-armé nybyggar­kolonier i Ecuador och dödade upp-emot 25 000 personer.

Enligt några historiska källor släckte jivarokrigarna guvernörens guldtörst en gång för alla genom att hälla flytande guld i munnen på honom.

Skatter på sjöbotten

Många skattletare har försökt dränera Guatavitá­sjön i jakten på det guld som muisca­folkets hövding enligt legenden sköljde av sig i sjön varje dag.

År 1912 tömde ett brittiskt bolag sjön på vatten, men lyckades inte nå botten på grund av gyttja och slam. De fann bara en mycket liten mängd guld.

Sedan 1965 är det förbjudet att leda bort vatten från sjön.

Galen överste på vansinnesuppdrag

1925: Trots alla misslyckade expeditioner genom historien med­delade den berömde brittiske översten och upptäcktsresanden Percy Fawcett år 1925 att han ansåg sig kunna finna en stad med enorma rikedomar i Sydamerikas djungel: han kallade staden för Z.

”Z – vårt främsta mål – ligger i en dal, omkring 10 miles (16 km, red:s anm.) bred, och staden ligger på en höjd mitt i den.

Husen är låga och saknar fönster, och där finns ett pyramidformat tempel”, skrev äventyraren, som i övrigt var snål med information om Z.

Men han var helt övertygad om att expeditionen skulle bli en succé:

”Vi ska komma tillbaka, och det vi letar efter ska vi ha med oss”, var hans sista ord till det massiva pressuppbåd som slutit upp inför expeditionens avfärd.

Fawcett var inte vilken lycksökare som helst. Den 57-årige översten hade redan genomfört sju expeditioner i Amazonas djungel.

Han hade dessutom ägnat åratal åt att samla bevis för att Z existerade, bland annat genom att gräva efter arkeologiska lämningar, studera gamla texter och intervjua traktens indianfolk.

Med sig på expeditionen hade Fawcett sin vuxne son Jack och dennes bäste vän. Översten hävdade att en liten grupp med täta band mellan medlemmarna var den optimala sammansättningen.

Hundra frivilliga dog

Expeditionen skickade meddelanden hem med indianska budbärare.

Men efter fem månader upphörde plötsligt rapporterna, och allmänheten började undra.

Några år efter Fawcetts försvinnande skickades den första expeditionen ut för att leta upp honom.

Mer än 20 000 frivilliga anmälde sig, och snart sökte expeditioner från Tyskland, Italien, Ryssland och Argentina efter Fawcett.

Hittills har mer än hundra personer mist livet i försöken att ta reda på vad som hänt Fawcett, men ännu så länge är det ingen som vet.

Mystisk civilisation ger myten nytt liv

I dag: Trots otaliga expeditioner har ingen någonsin hittat Eldorado. Men år 2010 avslöjade flyg­foton att det faktiskt har funnits en högt utvecklad stad i gränstrakten mellan Brasilien och Bolivia – där många äventyrare varit och letat.

Arkeologerna har funnit spår efter mer än 200 byggnader och många fler kan ligga dolda i marken.

De äldsta byggnaderna är drygt 2 200 år gamla, och de nyaste kan dateras till år 1253 då staden hade uppemot 60 000 invånare – fler än de flesta europeiska medeltidsstäder.

Fyndet är en av många arkeologiska upptäckter som visar att regnskogen i Amazonas haft jättestäder och varit hemvist för uppemot sex miljoner människor före år 1600.

Mer än 99 procent av dem har dött i omfattande epidemier av sjuk­domar som de första européerna förde med sig till Sydamerika.

På några decennier förvandlades hela civilisationer till spökstäder som med tiden slukades av djungeln.

Kanske var Eldorado en av dem.