Våldsamma förändringar skakade under 1300-talet om européernas handel med den arabiska världen och Fjärran Östern.
Det mongoliska rikets kollaps gjorde de asiatiska vidderna osäkra för resenärer. Samtidigt kontrollerade Osmanska riket och Venedig tillgången till Medelhavet.
Den portugisiske kungasonen Henrik Sjöfararen beslutade sig därför för att hitta sjövägen till Asien.
Genom att segla söder om Afrika skulle han kunna slippa mellanhänderna och föra siden, kryddor och Orientens andra eftertraktade varor till Portugal.
Henrik skickade omkring åttio expeditioner till Afrikas västkust. Varhelst sjöfararna kom byggde de fort och upprättade handelsstationer med guld och slavar som de mest lukrativa varorna.
Henrik Sjöfararen avled 1460, men ansträngningarna för att nå Asien fortsatte. År 1488 blev upptäcktsresanden Bartolomeu Diaz den förste europén som rundade Godahoppsudden på Afrikas sydspets.
Tio år senare gick sjöfararen Vasco da Gama i land i Calicut, nuvarande Kozhikode på Indiens västkust.
Portugiserna var emellertid inte färdiga med att upptäcka världen. År 1500 nådde Pedro Álvares Cabral Brasilien.
Portugal, som hade en befolkning av omkring två miljoner människor, hade blivit ett världsrike.
Karavellen kunde seglas i sex knop – dubbelt så fort som andra samtida fartyg.
1. Nya fartyg tillät långfärder
Europeiska sjömän var under medeltiden tvungna att hålla sig nära kusten.
Dåtidens skepp var med sina små, flatbottnade skrov och enstaka fyrkantiga råsegel både bräckliga och svåra att manövrera. De lämpade sig därför inte för seglatser på öppet hav.
Att färdas till havs blev möjligt, när Portugals skeppsbyggare på 1400-talet sjösatte karavellen.
Skeppet var lätt och smidigt, och trekantiga latinsegel gjorde att det gick att segla mot vinden – något som gjorde fartyget idealiskt för långfärder.
2. Läget gav ett försprång
Portugal var till skillnad från Spanien, Italien och Grekland avskuret från direkt tillgång till Medelhavet och dess handelsrutter.
Landet riktade därför uppmärksamheten mot Atlanten. Sjöfarten gav Portugal ett världsomspännande handelsnät.
Kungar och köpmän tjänade under de första resorna till Afrikas västkust stora summor på guld och slavar.
Vinsterna spenderades på bland annat ytterligare expeditioner.
Kung Manuel I, som regerade mellan 1495 och 1521, blev så rik på handeln att den franske kungen Frans med illa dold avund kallade honom ”le roi épicier” – köpmannakungen.
Astrolabiet bär Portugals vapensköld.
3. Astrolabium visade kursen
Tillförlitlig navigationsutrustning är en förutsättning för att kunna segla på öppet hav, där det inte går att navigera efter kända landmärken.
Portugiserna använde ett astrolabium, ett instrument som med hjälp av en gradskala och en linjal gör det möjligt att beräkna himlakropparnas höjd över horisonten och därmed skeppets position.
Arabiska vetenskapsmän utvecklade instrumentet, som gjordes av trä, och tog med det till Pyreneiska halvön. Där började instrumentmakare tillverka hjälpmedlet av metall – ett material som klarade även långa sjöresor.
Att portugiserna använde astrolabium av metall redan 1502 visar fynd från ett fartygsvrak utanför Oman. Instrumentet är världens äldsta av sitt slag.
4. Fred gav pengar till expeditioner
Många av Europas stora örlogsmakter var på 1400-talet upptagna av krig och strider. Turkarna slogs mot Österrike och Italien.
England och Frankrike bekämpade varandra i hundraårskriget, och spanjorerna hade fullt upp med att ta tillbaka sitt land från muslimerna.
I Portugal rådde emellertid fred. Landet satsade därför mycket kraft och pengar på expeditioner till okända destinationer.
Portugisernas kartor var avancerade och visade till exempel jordens dominerande vindsystem.
Läs mer om portugisiska upptäcktsresor
- Roger Crowley: Conquerors: How Portugal Forged the First Global Empire, Random House, 2015
- Daniel J. Boorstin: The Discoverers, Vintage, 1985
