Cook seglade överallt

Jordbrukarsonen James Cook studerade matematik, navigation och astronomi på egen hand. Sedan tog han hyra på ett handelsfartyg och avancerade med tiden till kapten.

Cook sökte sig senare till den brittiska flottan, där han trots sin enkla bakgrund snabbt steg i graderna.

Cook tjänstgjorde under sjuårskriget och visade då en fallenhet för kartritning, vilket fick betydelse bland annat när britterna 1759 intog Québec.

Nio år senare utsågs han till kapten på fartyget Endeavour, som skulle föra vetenskapsmannen Joseph Banks till Tahiti för att observera när planeten Venus passerade solen.

Under resan kartlades även stora delar av Nya Zeelands kuststräckor.

Senare genomförde Cook en ny expedition då han seglade söderut, tills ismassorna vid Antarktis tvingade honom att vända om.

Några år senare upptäckte han den för européer okända ögruppen Hawaii, där han omkom i en strid med invånarna.

James Cooks beslut blev ödesdigert

I konkurrens med den nederländska och den franska flottan växte Royal Navy i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet till världens största och mäktigaste sjömakt.

Det gav Storbritannien ett stort försprång i de europeiska ländernas jakt på kolonier och lukrativ handel.

Flottans expansion gav britterna en global maktposition och en möjlighet att utforska de för européerna ännu okända delarna av jordklotet.

James Cook blev berömd för framför allt sina upptäcktsresor i Stilla havet, där han nådde både Nya Zeeland och Australien.

Under sina första resor var han känd som en ödmjuk upptäcktsresande, men under den sista resan hade han ett mer hårdhänt tillvägagångssätt gentemot invånarna på Hawaii, vilket ledde till hans död 1779.