Brittisk äventyrare skrev världens första reseguide
År 1855, mer än 100 år innan Lonely Planets populära reseguider kom, skrev den brittiske äventyraren Francis Galton världens första handbok för upptäcktsresande.
Sir Francis Galton uppdaterade sin reseguide under 17 år, då han gjorde sina erfarenheter under en expedition i David Livingstones fotspår genom Sydvästafrika.
Francis Galton hade en pragmatisk inställning till saker och ting.
Problem var bara utmaningar han inte hittat lösningen på än – och problem fanns det gott om år 1851 när Galtons kartläggningsexpedition befann sig på de torra slätterna i sydvästra Afrika:
”Vatten var en daglig anledning till bekymmer. Vanligtvis kunde det bara tillhandahållas på de platser där de infödda nyligen lyckats gräva fram det.
Under regnperioden är landet översvämmat och pölar kan finnas överallt men de försvinner snabbt – delvis på grund av avdunstning, men främst för att vattnet sipprar ned i den sandiga marken”, skrev han efter hemkomsten.
Det var situationer som denna som gav den brittiske upptäcktsresanden en revolutionerande idé: Alla de praktiska erfarenheter han skaffat sig under sin två år långa expedition kunde bli till nytta för andra äventyrare.
Han hade själv, och för egna pengar, ordnat med expeditionen och de flesta praktiska göromål – t.ex. hur många oxar en expedition behöver, vilka folkslag som är mest arbetsvilliga som bärare, och så vidare.
Det var dyrköpta erfarenheter som Galton själv fick lösa under resans gång. När han återvänt till Storbritannien i april 1852 beslöt han sig för att samla sina kunskaper i ett uppslagsverk.
Galton kunde knappast ha valt en bättre tidpunkt för sin bok. Upptäcktsresor var ett hett ämne, både i landets tidningar och som samtalsämne inom alla samhällsklasser.
Äventyrare som Richard Burton, Heinrich Barth och David Livingstone kom hem från jordens outforskade trakter med fantastiska historier om exotiska folkslag, överväldigande naturupplevelser och djurarter som ingen tidigare hade hört talas om.
Första utgåvan av reseguiden kom år 1855.
Galton skrev i flera år
Galton insåg snart att hans ambitioner för boken överskred hans egna erfarenheter.
Därför samlade han även in praktiska rese- och överlevnadstips från andra, som liksom han själv hade rest i ”mindre civiliserade delar av världen”.
Galton började lusläsa alla reseskildringar och kartböcker han kom över.
Han använde sig även av sina kontakter inom Royal Geographical Society i London, där han satt med i styrelsen, för att få till stånd intervjuer med de största äventyrarna.
Om det uppstod några frågor under arbetets gång var han mycket noga med att dubbelkontrollera alla tips som han inte litade på i första hand.
Med tiden samlade Galton på sig tusentals överlevnadstekniker, praktiska råd och färgstarka anekdoter från stamfolk, utsända missionärer, militärer och upptäcktsresande.
Den första utgåvan av reseguiden publicerades år 1855 under titeln The Art of Travel: Shifts and Contrivances Available in Wild Countries – på svenska ungefär ”Konsten att resa: hjälpmedel och knep tillgängliga i vilda länder”.
Boken var på 196 sidor men fick utan problem plats i bröstfickan på en safariskjorta.
Senare utgåvor innehöll även goda råd från andra äventyrare, bl.a. Samuel Baker som upptäckte Lake Albert år 1864.
Dessutom bidrog experter inom olika områden med diverse tips, t.ex. hur man mäter avstånd i en snårskog. Galton fortsatte att fylla på sin bok i flera år.
Den femte utgåvan, år 1872, var på 366 sidor men rymdes fortfarande i en bröstficka.
Darwin lovordade boken
Boken fick lysande kritik, inte minst på grund av tidens längtan efter allt som andades upptäcktsresor och äventyr.
Galtons kusin Charles Darwin, som fyra år senare själv blev världsberömd för sin bok Om arternas uppkomst, skrev till sin släkting och berömde hans verk:
”Min käre Francis. Jag erhöll din vänliga gåva i går. Jag hoppas att din bok kommer att sälja bra, men något jag till fullo räknar med är att den kommer att säljas under lång tid, och om du räddar ett dussin upptäcktsresande från katastrofer är jag säker på att du kan känna dig rikligt belönad för alla de problem som boken kan ha orsakat dig.”
Charles Darwin hade rätt angående försäljningen:
I decennier var boken äventyrarnas oumbärliga följeslagare, och den kommer i nytryck än i dag.
Reseskildraren Galton lanserade eugeniken, där han bl.a. försökte hitta genetiska likheter hos våldsmän.
Galton vurmade för rashygien
Charles Darwins bok Om arternas uppkomst år 1859 blev en vändpunkt i karriären för den berömde reseskildraren Galton.
Darwin och Galton var kusiner och utifrån Darwins evolutionsteori grundade Galton eugeniken, även kallad arvs- eller rashygien.
Galton ansåg att människan kunde förbättras genom målinriktad avel på önskvärda egenskaper som hög intelligens, fysisk styrka m.m.
Eugeniken hade många anhängare – tills nazisterna under åren före andra världskriget baserade judeutrotningen på en extrem tolkning av eugeniken.