Tyska soldater flydde över halva klotet

En tysk besättning miste under första världskriget sitt fartyg och var tvungen att fly. Männen lyckades ta sig hem, men flykten varade i över sex månader och sträckte sig över 1100 mil.

En tysk besättning miste under första världskriget sitt fartyg och var tvungen att fly. Männen lyckades ta sig hem, men flykten varade i över sex månader och sträckte sig över 1100 mil.

I början av första världskriget sänkte den tyska kryssaren Emden åtskilliga fartyg i Indiska oceanen. Den 9 november 1914 gick 50 av matroserna iland på den lilla ön Direction Island, där de ledda av kaptenlöjtnant Hellmuth von Mücke ­angrep den australiska telegrafstation som låg där.

Plötsligt anfölls dock Emden av en australisk pansarkryssare. Maktlösa såg tyskarna hur deras fartyg sänktes av granater – men de vägrade att bli krigsfångar. I stället flydde de och gav sig ut på en sammanlagt 11000 kilometer lång resa runt halva jordklotet.

Först kapade männen en vit skonert, Ayesha, som låg för ankar i en lagun. ”Lycka till, bottnen är full av hål”, varnade fartygets kapten. Efter några sjömil stod det klart att träet var ruttet, och att fartyget knappt ens kunde hålla sig flytande.

© IWM/Wikimedia

Dygnet runt var männen tvungna att nödtorftigt reparera den skröpliga farkosten, men trots det lyckades de navigera till ­Padang i Indonesien. Därifrån tog ­besättningen den 14 december 1914 ett tyskt fraktfartyg till al-Hudayda på Arabiska halvön.

Där tänkte de skeppsbrutna matroserna ta ett tåg till Konstantinopel (nuvarande Istanbul) i det osmanska riket, som var ­allierat med Tyskland. Hade flykten tidigare varit påfrestande, var det emellertid inget mot vad som väntade.

Det visade sig att järnvägen inte var färdigbyggd, så i januari fick tyskarna ge sig iväg genom den stekheta öknen på kamelrygg. I Jemens huvudstad Sana var resten av vägen plötsligt blockerad av fientliga styrkor, så karavanen fick vandra den krävande vägen tillbaka till al-Hudayda.

Nu gick färden i stället över Röda havet med två små, öppna fiskebåtar. När en av båtarna seglade på ett korallrev och sjönk, fortsatte männen sin odyssé hopträngda i en båt. Engels­ka fartyg spärrade dock sjövägen, så i mitten av mars fick tyskarna gå iland nära Jedda i Saudiarabien.

Under ännu en kamelkaravan överfölls männen av beduiner, och tre tyskar dödades. Först när von Mückes nu kraftigt utmärglade matroser i maj 1915 till slut kunde hoppa på ett tåg i staden al-’Ula, vände lyckan för de hårt prövade männen. Med hela 30 kilometer i timmen reste de nu norrut, och den 23 maj 1915 nådde de Kons­tantinopel.

Sex män hade dött under den över sex månader långa flykten, en av historiens längsta och mest strapatsrika. Långt om länge kunde dock von Mücke anmäla sig hos sina överordnade: ”Emdens landsättningsstyrka anmäler sig.”