Tyska soldater flydde över halva klotet

En tysk besättning miste under första världskriget sitt fartyg och var tvungen att fly. Männen lyckades ta sig hem, men flykten varade i över sex månader och sträckte sig över 1100 mil.

I början av första världskriget sänkte den tyska kryssaren Emden åtskilliga fartyg i Indiska oceanen. Den 9 november 1914 gick 50 av matroserna iland på den lilla ön Direction Island, där de ledda av kaptenlöjtnant Hellmuth von Mücke ­angrep den australiska telegrafstation som låg där.

Plötsligt anfölls dock Emden av en australisk pansarkryssare. Maktlösa såg tyskarna hur deras fartyg sänktes av granater – men de vägrade att bli krigsfångar. I stället flydde de och gav sig ut på en sammanlagt 11000 kilometer lång resa runt halva jordklotet.

Först kapade männen en vit skonert, Ayesha, som låg för ankar i en lagun. ”Lycka till, bottnen är full av hål”, varnade fartygets kapten. Efter några sjömil stod det klart att träet var ruttet, och att fartyget knappt ens kunde hålla sig flytande.

© IWM/Wikimedia

Dygnet runt var männen tvungna att nödtorftigt reparera den skröpliga farkosten, men trots det lyckades de navigera till ­Padang i Indonesien. Därifrån tog ­besättningen den 14 december 1914 ett tyskt fraktfartyg till al-Hudayda på Arabiska halvön.

Där tänkte de skeppsbrutna matroserna ta ett tåg till Konstantinopel (nuvarande Istanbul) i det osmanska riket, som var ­allierat med Tyskland. Hade flykten tidigare varit påfrestande, var det emellertid inget mot vad som väntade.

Det visade sig att järnvägen inte var färdigbyggd, så i januari fick tyskarna ge sig iväg genom den stekheta öknen på kamelrygg. I Jemens huvudstad Sana var resten av vägen plötsligt blockerad av fientliga styrkor, så karavanen fick vandra den krävande vägen tillbaka till al-Hudayda.

Nu gick färden i stället över Röda havet med två små, öppna fiskebåtar. När en av båtarna seglade på ett korallrev och sjönk, fortsatte männen sin odyssé hopträngda i en båt. Engels­ka fartyg spärrade dock sjövägen, så i mitten av mars fick tyskarna gå iland nära Jedda i Saudiarabien.

Under ännu en kamelkaravan överfölls männen av beduiner, och tre tyskar dödades. Först när von Mückes nu kraftigt utmärglade matroser i maj 1915 till slut kunde hoppa på ett tåg i staden al-’Ula, vände lyckan för de hårt prövade männen. Med hela 30 kilometer i timmen reste de nu norrut, och den 23 maj 1915 nådde de Kons­tantinopel.

Sex män hade dött under den över sex månader långa flykten, en av historiens längsta och mest strapatsrika. Långt om länge kunde dock von Mücke anmäla sig hos sina överordnade: ”Emdens landsättningsstyrka anmäler sig.”