4 myter om Charles Darwins evolutionsteori

Myt 1: Finkar gav Darwin idén om evolution

Nej. Darwin samlade förvisso in några finkar på Galápagos, senare kallade Darwin­finkar. Men det var inte förrän han återvänt till Storbritannien som en ornitolog påpekade finkarnas olika särdrag för honom – att de var olika från ö till ö.

Flera av de finkar som Darwin hade tagit hem trodde han inte ens var finkar och för övrigt hade han bara klassificerat tre av arterna efter den ö de fångats på.

Darwins betjänt och assistent Syms Covington visade sig ha en betydligt bättre samling och han hade dessutom klassificerat finkarna utifrån vilken ö de kom ifrån.

Myt 2: ”Människan härstammar från aporna”

Nej. I Om arternas uppkomst koncentrerar sig Darwin på djur­arter och nämner bara människan i förbifarten. Men boken fick senare läsarna att fundera över människans plats i raden av alla arter som utvecklats ur tidigare arter.

Inte förrän 1871, i en bok om människans härkomst, argumenterade Charles Darwin för att vi – liksom alla andra djur – härstammar från en stamform som vi har gemensam med aporna. Han påstod alltså inte att vi härstammar från aporna.

Myt 3: Biologen ville bekämpa kristendomen

Nej. Darwin betraktade tron som någonting personligt och ansåg att det inte nödvändigtvis fanns några motsättningar mellan hans teori och religionen. Det viktiga var att människor inte blandade ihop begreppen.

Hans arbete handlade om att förstå livet på jorden rent vetenskapligt och enligt honom kunde man visst ta till sig evolutionsläran och ändå tro på Gud. Året efter att Om arternas uppkomst getts ut erkände han att religions­frågan var komplicerad:

”Jag kan inte helt slå mig till ro med att betrakta detta underbara universum, och i synnerhet den mänskliga naturen, och sedan dra slutsatsen att allt är ett resultat av rå makt” (naturligt urval, reds. anm.).

Följ med Världens Historia och upplev Galápagosöarna

Myt 4: Han uppfann devisen ”survival of the fittest”

Nej. Den brittiske filosofen Herbert Spencer var den som myntade uttycket ”survival of the fittest” (de bäst lämpade över­lever, reds. anm.).

Spencer använde termen i en bok om biologins principer år 1864. Darwin anammade formuleringen i femte utgåvan av Om arternas uppkomst år 1869 som ett uttryck för naturligt urval.

Men egentligen gillade han inte formuleringen eftersom den ofta misstolkades som att det var den fysiskt starkaste som överlevde. Vad Darwin menade var att den bäst anpassade statistiskt sett hade störst chans att överleva.