Den brittiske matematikern Charles Babbage fick en idé, när han 1819 besökte Paris. Framför honom i Académie des sciences (naturvetenskapliga akademin i Paris, red.) stod hyllor fyllda med tjocka böcker med matematiska tabeller, som Frankrikes skarpaste hjärnor hade lagt tio år på att sammanställa. Tänk om en maskin skulle kunna göra dessa uträkningar snabbare, funderade Charles Babbage.
Babbage var fascinerad av dåtidens många uppfinningar – bland annat en mekanisk vävmaskin – och när han återvände till England bestämde han sig för att konstruera en programmerbar maskin. Ritningen till den första prototypen stod klar 1822, och den skulle användas för att bland annat skapa tabeller genom att lägga ihop tal.
Omkring tio år senare hade drömmen om den primitiva datorn gjort slut på Babbages tillgångar. I ett läge då de flesta skulle ha gett upp beslutade Babbage sig emellertid för att drömma ännu större och konstruera en mer avancerad maskin, som även skulle kunna dividera och multiplicera.
En rekonstruktion av Charles Baggages cirka 200 år gamla dator har har visat sig fungera oklanderligt.
Datorn använde hålkort
Babbages nya maskin bestod i grund och botten av samma komponenter som en nutida dator. En processor – kallad kvarnen – och ett minne, som med hjälp av hålkort kunde rymma 1 000 tal med omkring 50 siffror. Samma hålkort innehöll även ”instruktioner” för hur maskinen skulle genomföra uträkningar.
Dessvärre existerade maskinen endast på papper. Babbage lyckades aldrig konstruera något fysiskt exemplar av sin dator – bland annat för att dåtidens teknik inte kunde prestera de cirka 8 000 rörliga delar som han behövde.
Babbage lämnade efter sig omkring 5 000 sidor med tekniska ritningar och beskrivningar, och 1991 konstruerade Science Museum i London en dator enligt Babbages specifikationer. Den fungerade oklanderligt.