Den tragiska katastrofen 1937, då det tyska luftskeppet Hindenburg brann upp när det skulle landa utanför New York, satte effektivt punkt för luftskeppens era.
Fram till 1937 såg kampen mellan flygplanen och luftskeppen dock ut att sluta med en seger för luftskeppen – i synnerhet vid längre flygningar över till exempel Atlanten.
Flygplanen fick mellanlanda på havet
Dåtidens flygplan klarade inte det i ett sträck, utan fick landa på havet för att tanka.
Dessutom var de trånga. Luftskeppen hade en klar fördel, för de hade plats för ordentliga sovhytter, en bra restaurang och röksalong.
Nazityskland var ledande inom luftskeppstekniken, men på grund av ett embargo fick landet inte köpa helium. I stället var skeppen fyllda med explosivt väte.
Explosionen 1937 satte stopp för flygtrafiken, och kort därefter bröt andra världskriget ut. När kriget tog slut, var luftskeppstekniken föråldrad.
Luftskeppet kontra flygplanet: Därför förlorade det
Gasen helium, som inte kan brinna, kunde kanske ha förlängt luftskeppets livslängd efter 1937.
På grund av det instabila läget i världen rådde det dock ett internationellt förbud mot all handel med helium.
Den tekniska utvecklingen av flygplanen, som tog fart under andra världskriget, innebar att de blev snabbare och säkrare än luftskeppen.
Planen blev även större och kunde erbjuda behagliga resor.