Pilbågar tycks ha utvecklats som jaktvapen av några av de första moderna människorna i Afrika. Arkeologer har hittat pilspetsar av ben och sten i en grotta i Sydafrika, där människor sökte skydd för omkring 71 000 år sedan.
När pilbågen lämnade Afrika är oklart. I regnskogen i Sri Lanka har forskare dock funnit rester av 130 pilspetsar, som är cirka 48 000 år gamla. Pilspetsarna är gjorda av ben från apor, och experter bedömer att pilarna sannolikt använts för att jaga till exempel apor och ekorrar.
Till Europa kom jakt med pilbåge först betydligt senare – troligen för cirka 20 000 år sedan. De första arkeologiska spåren av pilspetsar av flinta börjar dyka upp efter denna period.
Ramses II:s styrkor använde pilbågar mot hettiterna i slaget vid Kadesh år 1274 f.Kr.
Farao drog ut i krig med pilbåge
Medan de första pilbågarna användes huvudsakligen för att fälla bytesdjur, började vapnet användas i stor skala i krig för cirka 10 000 år sedan. Några av de första väl dokumenterade exemplen på att bågskyttar använts på slagfältet kommer från det gamla Egypten, där väggmålningar och skriftliga källor berättar att bland andra farao Ramses II var en hängiven bågskytt.
Efter att kompositbågen uppfunnits på 1500-talet före Kristus fick krigarna ett vapen som kunde skjuta längre och med större pricksäkerhet än tidigare typer av bågar. Pilbågar vållade blodsutgjutelse på europeiska slagfält långt in på 1600-talet, då vapnet konkurrerades ut av krut och eldhandvapen.