Varför ville ingen ha bakladdare?

Bakladdare hemlighölls

Bakladdaren, som kunde laddas betydligt snabbare än framladdaren, uppfanns av Johann Nikolaus Dreyse år 1836, men militär expertis menade att de var både svaga och opålitliga.

Preussens generaler lät sig dock imponeras och valde att hålla bakladdaren hemlig så att andra stater inte kunde kopiera den inför nästa storkrig. År 1848 blev det nya vapnet känt, men till preussarnas stora förvåning tog resten av Europa emot uppfinningen med svalt intresse.

Bakladdare hade dålig räckvidd

Ointresset berodde särskilt på en otät låsmekanism som begränsade Dreyse-­gevärets räckvidd till 300 meter. De senaste framladdarna kunde skjuta två-tre gånger så långt. Samtidigt befarade en del officerare att soldaterna skulle slösa med sin ammunition om de kunde ladda snabbt.

Preussens krig mot Danmark 1864 och Österrike 1866 visade dock att eldkraft betydde mer än räckvidd.

Bakladdare vs. framladdare

Bakladdaren sköt snabbt

• Snabb att ladda

• Kan användas liggande

• Kräver mindre krut

Eldkraft var viktigast

När bakladdare mötte framladdare på slagfälten på 1860-­talet betydde skillnaden i räckvidd inte så mycket. Striderna försiggick på korta avstånd. Europas arméer svängde och bytte från framladdare till bakladdare.

Framladdaren var precis

• Lång räckvidd

• Sparar ammunition

• Driftsäker

Förlorade på alla fronter

Framladdarens överlägsenhet i räckvidd överträffades snart. Frankrike utvecklade år 1866 en ny typ av bakladdare som kunde skjuta 1 500 m, dvs. 500 meter längre än de bästa framladdarna.