Hur fort andra världskrigets stridsvagnar kunde köra varierade mycket. De tyngsta, som användes vid strid i bebyggelse och i stora pansarslag, kunde köras i omkring 25 km/t., medan de lättare, som användes mot infanteri, kunde framföras i mer än 70 km/t.
Snabbast var den sovjetiska 11,5 ton tunga BT-7, som hade en toppfart av 72 km/t.
Den var försedd med en motor som utvecklade 400 hästkrafter, och som ursprungligen konstruerats som en flygplansmotor.