Under andra världskriget använde Nazityskland motorcykelenheter på alla fronter. De snabba fordonen användes främst för rekognoscering. Motorcyklarna körde sällan en och en, utan gav sig av i grupper om 4–5 med en kulspruteskytt i sidovagnen.
Strax bakom följde lätta pansarvagnar som kunde angripa fiendens ställningar.
Om enheten stötte på hårt motstånd, kunde motorcyklar utan sidovagn sändas tillbaka för att hämta förstärkning i form av stridsvagnar.
Motorcyklarna kunde även klara uppdrag på egen hand, exempelvis i april 1941 då SS-officeren Fritz Klingenberg intog Serbiens huvudstad Belgrad med hjälp av motorcykeltrupper. Han hissade en stor hakkorsflagga, avstyrde flera serbiska motattacker och höll staden tills förstärkningar kom fram nästa dag.