Under andra världskriget använde Nazityskland motorcykelenheter på alla fronter. De snabba fordonen användes främst för rekognoscering. Motorcyklarna körde sällan en och en, utan gav sig av i grupper om 4–5 med en kulspruteskytt i sidovagnen.
Strax bakom följde lätta pansarvagnar som kunde angripa fiendens ställningar.
Även Waffen-SS använde sig av motorcykelförband.
Om enheten stötte på hårt motstånd, kunde motorcyklar utan sidovagn sändas tillbaka för att hämta förstärkning i form av stridsvagnar.
Motorcyklarna kunde även klara uppdrag på egen hand, exempelvis i april 1941 då SS-officeren Fritz Klingenberg intog Serbiens huvudstad Belgrad med hjälp av motorcykeltrupper. Han hissade en stor hakkorsflagga, avstyrde flera serbiska motattacker och höll staden tills förstärkningar kom fram nästa dag.
Den tyska militärpolisen använde motorcyklar för att bekämpa partisaner.
BMW R75 med sidovagn
- Toppfart: 92 km/h. på asfalt, 42 km/h. i ojämn terräng
- Räckvidd: 150 km på en full tank
- Vapen: 7,92-mm kulspruta med 500 skott
- Antal: Cirka 18 000 tillverkades
