Vad var en stalinorgel?

BM-13, mer känd som stalinorgeln, kunde avfyra upp till sexton raketer samtidigt. Vapnet var i princip omöjligt att lokalisera och skapade panik med sitt ylande ljud.

BM-13, mer känd som stalinorgeln, kunde avfyra upp till sexton raketer samtidigt. Vapnet var i princip omöjligt att lokalisera och skapade panik med sitt ylande ljud.

Image Select

Strax innan tyskarna invaderade Sovjetunionen 1941 gav Stalin order om massproduktion av ett av andra världskrigets mest fruktade vapen: BM-13, även känt som Katiusja.

BM-13 bestod av flera avfyringsramper monterade på en lastbil, vilket gjorde det möjligt att avfyra ett stort antal raketer och bombardera områden effektivare än med traditionellt artilleri.

De tyska soldaterna stiftade bekantskap med BM-13 för första gången den 14 juli 1941, och de lärde sig att hata och frukta det tjutande vinandet från raketerna.

Ljudet och uppsättningen med flera parallella avfyringsramper eller avfyrningsrör på lastbilarna gjorde att tyskarna kallade vapnet ”stalinorgel”, eftersom de tyckte att det påminde om en kyrkorgel.

BM-13:s styrka var framför allt dess mobilitet. Det kunde avfyra flera ton sprängmedel över ett stort område och sedan snabbt köra vidare till en ny position innan fienden hann sätta in ett motanfall.

Dessutom var raketerna konstruerade för att lämna ett så smalt rökspår som möjligt på himlen, så att fienden inte kunde se varifrån raketerna kom.

Katiusja BM-13

Ammunition: 16 x 132 mm M-13-raket

Räckvidd: Cirka 8,5 km

Produktionsår: 1941

Antal tillverkade: 10 000

Besättning: 5–7