Goliath kallade tyskarna sin ministridsvagn, som i själva verket var en fjärrstyrd mina. Idén stal de från en fransk prototyp som erövrats under invasionen av Frankrike 1940.
Två år senare var tyskarna klara med en tystare vidareutveckling, som drevs med en elmotor.
Den var dock för dyr att massproducera, så året därpå började Nazityskland i stället tillverka flera tusen Goliath 303a, som drevs med bensin.
Goliath offrades
Med hjälp av en lång kabel och en fjärrkontroll kunde soldater från säkert avstånd styra minan till ett mål, utlösa sprängladdningen på 50–100 kilo och slå ut fienden.
Tyskarna producerade mer än 7000 fjärrstyrda minor, som var och en innehöll 50–100 kilo sprängmedel. Goliath hade störst framgångar under striderna vid Anzio i januari 1944, då den användes mot allierade invasionsstyrkor.
Även under upproret i Warszawa hösten 1944 visade Goliath sig användbar, när byggnader med polska frihetskämpar skulle sprängas i luften.
Goliath i närbild:
Ett långsamt vapen
Goliath var slö och körde lätt fast, eftersom markfrigången var endast 16 centimeter.
650 meter kabel
Ett fack baktill hyste en trumma med den långa kabel som Goliath styrdes med.
Batteri och kontrollenhet
Två 24-voltsbatterier (ett per sida) levererade strömmen, som omsatte fjärrkontrollens signaler till handling – till exempel om ena bandet skulle stanna, så Goliath svängde.
Sprängmedel
I ett utrymme framtill låg upp till 100 kilo sprängmedel. Det detonerades via kabel.
Den fjärrstyrda minan var emellertid relativt lätt att slå ut, eftersom många vapen kunde tränga genom dess tunna pansar. Dessutom körde Goliath ofta fast, eftersom den hade dålig markfrigång.
VIDEO – Se tyska soldater spränga en Goliath:
Även fjärrstyrningen var problematisk, eftersom Goliath var kopplad till en 650 meter lång kabel. Om denna kapades var minan oskadliggjord.
Efter kriget användes tekniken från Goliath för att konstruera de första fjärrstyrda leksaksbilarna.