Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

nazistiskt jetflygplan b-17 sturmvogel

Messerschmitt Me 262: Historiens första jetjaktplan

Tyskarna fick världens första jetmotordrivna jaktplan i luften år 1942. Planet var ett tekniskt kraftprov och förväntningarna var skyhöga. Det blixtsnabba Messerschmitt Me 262 skulle vända krigslyckan men de allierade hade tur: Hitler lade sig i det hela.

“Jet Strike” reproduced by kind permission of The Military Gallery © Wendover England

”Stå aldrig stilla på asfalt med motorn i gång! Jetmotorn får asfalten att smälta!”

Så löd den första instruktionen till de särskilt utvalda tyska piloter som år 1943 skulle vänja sig vid ett jaktplan som på alla sätt skilde sig från de vanliga, propellerdrivna flygplanen.

Piloterna var som småpojkar med nya leksaker, men de insåg situationens allvar. Messerschmitt 262, med smeknamnet Sturmvogel, Stormfågel, skulle med hög hastighet och överlägsna vapen tvinga bort fientligt flyg från tyskt luftrum.

Knappt tio år tidigare hade man börjat utveckla det nya planet men fram till 1939 hade ingen ingenjör lyckats få anslag till ett så ambitiöst projekt: Målet var att konstruera ett jetmotordrivet jaktplan som kunde flyga i 850 km/h och vara i luften i minst en timme.

Teknikerna på Tysklands främsta flygplansfabrik, Messerschmitt, visste att uppgiften krävde nytänkande. Men fienden bombade frenetiskt och det fanns inte tid för några grundliga förarbeten.

Man nöjde sig med att testa en liten trämodell i en vindtunnel. Resten av utvecklingsarbetet byggde enbart på erfarenheter och intuition.

Luftbasen i Leipheim 18 juli 1942: På en regnvåt startbana gör ingenjörer och mekaniker klart för testpiloten Fritz Wendel som ska genomföra världens första flygtur med jetmotor.

© Osprey Publishing

Testplan får propeller som reserv

Messerschmitt-fabrikerna utsågs att leverera flygplanets kropp och vingar. BMW skulle tillverka motorerna. Efter ett år insåg forskarna att den ärevördiga bilfabriken inte klarade uppgiften.

Motorerna blev för tunga och test på marken visade att de inte fungerade alls. De gav inte tillräckligt med kraft och stannade ofta. Men att stoppa projektet var uteslutet.

Två BMW-motorer monterades under vingarna på den första modellen av Stormfågeln men för säkerhets skull försågs planet även med en traditionell propellermotor.

Risken för att de båda jetmotorerna skulle stanna var för stor. Trots det tvivelaktiga materialet kunde testpiloten Fritz Wendel i mars 1942 för första gången sätta sig i cockpiten i Luftwaffes nya, stora hopp.

Planet kom upp i luften men några sekunder senare, 50 m över startbanan, hände det alla fasat för. Först stannade den ena jetmotorn och kort därefter även den andra.

Tack vare propellermotorn lyckades Wendel landa med livet i behåll. BMW:s motorer kasserades och i stället fick Junkers-fabrikerna i uppdrag att bygga jetmotorerna.

Det innebar ytterligare förseningar för det högprioriterade projektet. Inte förrän i juni 1942 kom de två första jetmotorerna och den 18 juli var Fritz Wendel redo för ett nytt test.

”Det var ett rent nöje. Aldrig tidigare har jag upplevt en sådan glädje under en jungfrutur”, sa han efter första testflygningen. En helt ny typ av jaktplan hade fått luft under vingarna.

Under de följande månaderna gjorde Messerschmitt och Junkers otaliga justeringar och ändringar på planet. Bland annat upptäckte de en vibration i jetmotorn som riskerade att skada den.

För att reda ut problemet anlitade ingenjörerna en violinist. Den professionelle musikern drog sin fiolstråke över motorns rörliga delar och mätte deras egenfrekvens.

Sedan upptäckte han att vibrationerna upphörde om man minskade motorns rotationshastighet en aning så att de farliga svängningarna försvann. Han stämde alltså jetmotorn som om den vore ett fint stränginstrument.

Högt uppsatta Luftwaffe-män besökte regelbundet basen i Leipheim där Me 262 testades. De blev förtjusta. Stormfågelns snabbhet och smidighet i luften väckte jubel.

”Det var som att bli buren av änglar”, utbrast en general efter en provtur. Nöjd konstaterade han att propeller och kolvmotor var helt fria från missljud och vibrationer.

Tre generationer jaktflygplan

Me 262 var betydligt snabbare än dåtidens vanligaste jaktplan, det legendariska Spitfire, och banade väg för kommande jaktplan. Tre decennier senare föddes en ny legend. F-16 flög tre gånger snabbare.

  • Spitfire

    • I aktiv tjänst: 1938
    • Antal byggda: 20 351
    • Planets vikt (kg): 2 300
    • Maximal flyghöjd (m): 11 300
    • Maximal hastighet (km/h): 605
    • Stigförmåga (m/s): 13,5
    • Aktionsradie (km): 760
  • Me 262

    • I aktiv tjänst: 1944
    • Antal byggda: 1 433
    • Planets vikt (kg): 4 000
    • Maximal flyghöjd (m): 11 400
    • Maximal hastighet (km/h): 870
    • Stigförmåga (m/s): 20
    • Aktionsradie (km): 1 050
  • F-16

    • I aktiv tjänst: 1978
    • Antal byggda: 4 400
    • Planets vikt (kg): 8 670
    • Maximal flyghöjd (m): 18 000
    • Maximal hastighet (km/h): 2 414*
    • Stigförmåga (m/s): 254
    • Aktionsradie (km): 925

    *: på låg höjd: 1 470 km/h

Hitler ger en ödesdiger order

År 1943 fick Messerschmitt order om att bygga hundra plan men en lyckad allierad bombattack mot fabrikerna stoppade produktionen. De första serietillverkade flygplanen blev därför inte klara förrän i februari 1944.

Tysklands trupper var hårt trängda på alla fronter men Adolf Hitler var övertygad om att Stormfågeln skulle vända krigslyckan. Under ett möte med Luftwaffes högsta chefer krävde han att alla jaktplan även skulle kunna användas som bombplan – inklusive Stormfågeln.

Männen från Luftwaffe försökte förklara för den tvärsäkre Führern att Me 262:s suveräna flygegenskaper skulle försämras av den extra lasten.

Men besvikna tvingades de lämna mötet med order om att modifiera planet så att det kunde lastas med totalt tusen kilo bomber.

”Och det är en order!” betonade Hitler som litade på att Me 262 kunde tvinga tillbaka de allierade under den invasion av det europeiska fastlandet som alla väntade på och fasade för. ”Fienden ska bombas så snart han sätter sin fot på stranden”, röt han.

koncentrationsläger döda BB Bergkristall

Fruktansvärda syner mötte amerikanerna när de intog den underjordiska Messerschmittfabriken.

© Polfoto/Corbis

Lägerfångar byggde Me 262 i bergstunnlar

Trots de allierades ständiga bombningar lyckades tyskarna bygga 1.433 Stormfåglar. Den hemliga fabriken låg i Alperna.

Den 7 maj 1945 intog amerikanska trupper en fasansfull fabriksanläggning djupt inne i de österrikiska Alperna. Det underjordiska tunnelkomplexet B8 Bergkristall – Esche II bestod av 19 tunnlar – 6 meter breda och 4,6 meter höga.

I det här komplexet, som var en hemlig filial till Messerschmittfabriken, hade man byggt upp långa löpande band. Massiva dörrar skyddade fabriken mot bomber och giftgas.

Fångar från koncentrationsläger hade huggit ut tunnlarna med tryckluftshammare och den 9 mars 1944 stod flygplansfabriken klar.

Arbetskraften hämtades i koncentrationslägren i närheten och den underjordiska fabriken var ett obeskrivligt helvete. Upp emot 10 000 fångar arbetade här och ingen av dem överlevde länge.

Den genomsnittliga livstiden var fyra månader och 98 procent av alla fångar dog av arbetet. Många dog av utmattning och svält, andra föll offer för en grym slump. Iband kom det t.ex. för många arbetare från andra läger.

Då lät vakterna helt enkelt de övertaliga frysa ihjäl i de järnvägsvagnar de hade färdats i. När fångarna var för svaga för att arbeta hängdes, sköts eller gasades de ihjäl.

Till en början klarade sig tyskarna med en mobil gaskammare men senare byggde de en permanent där de kunde avrätta 120 fångar åt gången.

Göring upprepar Führerns order

Trots Hitlers uttryckliga order var de plan som levererades i början av 1944 utrustade som jaktplan. När Führern fick veta att luftvapnet struntat i hans order fick han ett raseriutbrott.

Den 27 maj 1944 tvingades Hitlers ställföreträdare Hermann Göring sätta sina generaler på plats: ”Führern har gett order om att Me 262 uteslutande ska användas som bombplan med hög hastighet. Planet får inte betraktas som ett jaktplan.”

Inte förrän ett halvår senare ändrades ordern så att jaktplanet bara skulle medföra 250 kilo bomber. Men Hitlers beslut bromsade ändå Stormfågeln eftersom den blev tyngre än nödvändigt.

Av rädsla för att planet skulle falla i fiendens händer bestämde Hitler att det under den väntade invasionen inte fick flyga lägre än 4 000 meter och inte snabbare än 750 km/h för att inte väcka uppseende.

Även om Me 262 användes under D-dagen den 6 juni 1944 märktes det knappt. Det flög för högt för att träffa de allierade trupperna på stränderna och för sakta för att utgöra något hot mot deras flyg.

Hitler hade omintetgjort drömmen om ett jaktplan som skulle sprida skräck på marken och återta herraväldet i luften.

me 262 jetmotor illustration
© Dorling Kidersley

Jetmotorn uppfanns år 1930

En britt och en tysk uppfann jetmotorn – oberoende av varandra. Britten Frank Whittle fick redan 1930 patent på jetmotorn och tre år senare beskrev tysken dr Hans von Ohain samma princip, ovetande om Whittles arbete.

Inte förrän 1936 fick han tyskt patent på jetmotorn. Frank Whittle konstruerade en prototyp år 1937, men utvecklingsarbetet gick långsamt eftersom luftvapnet inte trodde på idén och 1940 fick Whittle ett nervöst sammanbrott. Arbetet stannade av under en period och tyskarna hann ikapp och förbi britterna.

  • Luftintaget

    leder luften fram till kompressorn.

  • Kompressorn

    sitter på den roterande axeln. Likt en centrifug pressar den ihop luften.

  • Brännkammaren

    tar in den komprimerade luften som blandas med pulvriserat bränsle som antänds av en elektrisk tändning. Luften expanderar.

  • Turbinen

    fylls med expanderande luft vars hastighet genom motorn nu stiger. Luften får turbinen att snurra som en propeller.

  • Axeln

    drivs av turbinen och får kompressorn (2) att snurra runt.

  • Munstycket

    är trångt så att luftens hastighet ökas ytterligare, som när man klämmer ihop en vattenslang.

Med sina två Jumo 004-jetmotorer kunde Me 262 flyga och stiga snabbare än något annat plan. Men tyskarna lyckades inte skaffa fram den mest idealiska metallen och komponenterna i motorerna fick därför tillverkas av stål som inte tålde den extrema hettan. De brände efter tio timmar.

Dorling Kidersley

Noshjul

De första planen hade i stället ett stjärthjul men med ett sådant blev det svårare att landa planet.

Dorling Kidersley

Vapen

Planet var tänkt som ett rent jaktplan men på Hitlers order byggdes det för att medföra upp till tusen kilo bomber. Detta ändrades senare till 250 kilo.

Senare varianter kunde förses med ett batteri på 24 R4-raketer på vardera knappt fyra kilo med en räckvidd på 1 500 meter. Samtliga plan var försedda med fyra 30-mm MK 108-kanoner.

Dorling Kidersley

Vingar

Me 262 var det första plan som inte hade vingarna monterade vinkelrätt mot flygplanskroppen. De satt med 18,5 graders vinkel. Vinkeln gav flygplanet rätt tyngdpunkt.

Dorling Kidersley

Cockpiten var placerad mitt i planet, vilket gav dålig sikt vid start och landning. Å andra sidan hade piloten nästan obegränsad utsikt i luften.

Dorling Kidersley

Bränsletankar

Ursprungligen hade planet två tankar som rymde vardera 900 liter. Motorerna drog upp till 30 liter per minut. För att utöka aktionsradien fick planet två extra tankar: 600 l bak i planet och 250 l under piloten.

Dorling Kidersley

Stormfågeln tar sitt första byte

Det hände att officerare i Luftwaffe struntade i Führerns order och lät jaktplanet förbli ett jaktplan.

Så snart Me 262 inte hämmades av tunga bomber och restriktiva flygregler fick Stomfågeln chans att visa vad den gick för. Överrumplade allierade piloter upptäckte då det snabba och smidiga planet – för sent!

Den 15 augusti 1944 lyckades den tyske piloten Helmut Lennartz skjuta ned en av USA:s flygande fästningar. Kulspruteskyttarna på det stora B-17-bombplanet med fyra motorer hann aldrig se vad som träffade dem.

Vittnen i andra bombplan beskrev nedskjutningen som kattens lek med råttan. Ibland valde de tyska piloterna att flyga i höjd med trädtopparna för att sedan plötsligt anfalla underifrån – en taktik som ledde till flera nedskjutna bombplan.

Attackerna gjorde djupt intryck på de allierade – till exempel skrev en pilot i en rapport att ”de tyska piloterna var både aggressiva och drivna. Vi kunde omöjligen följa med när de började stiga, men vi försökte ändå och ödslade bara en massa bränsle.”

När de tyska Stormfåglarna anföll skedde det oftast med stöd från marken där radaroperatörer upptäckte de allierades flygplan och snabbt dirigerade piloterna i rätt riktning.

Inte förrän avståndet till fiendeplanen var cirka 350 meter tog sedan piloten över ansvaret och inledde attacken. Vissa Messerschmitt Me 262 hann till och med få radar och ett extra säte till en radaroperatör som mycket exakt kunde lokalisera fientligt flyg.

Om systemet hade blivit utbrett hade de allierade jakt- och bombplanen inte längre kunnat gömma sig inne i molnen.

Designen av planet var en succé men leveranserna gick trögt och kvaliteten var låg. Trots det skapade Luftwaffe hela enheter som baserades på Me 262. En av dem hette Kommando Nowotny.

500 cannon gun

Två Me 262 utrustades med var sin gigantisk 50-mm Mauser MK 214-kanon. Det påstods att en enda projektil kunde förstöra ett B-17 – amerikanernas ”flygande fästning”.

© Osprey Publishing

Många olyckor vid landning

Officiellt omfattade Kommando Nowotny drygt 52 flygplan. I praktiken var antalet 18 och det minskade snabbt – inte på grund av strider utan på grund av misslyckade landningar och andra olyckor.

Bland annat sögs en fågel in i en jetmotor under en landning och orsakade brand i motorn. Vid det laget kände man inte till hur stora risker en flock fåglar utgör för ett jetplan och det fanns heller inga metoder för att hålla fåglarna borta från start- och landningsbanorna.

De nya jetmotorerna var tämligen instabila och det hände ofta att en av motorerna stannade. Då krävdes stor skicklighet för att flyga hem till basen.

De flesta olyckor berodde dock på att landningsstället var för svagt. Analyser visade att var tredje olycka med Stormfågeln orsakades av problem med landningsstället.

Det stora antalet förlorade plan fick Luftwaffe att tillsätta en teknisk kommitté som snart kom fram till att olyckorna var en följd av piloternas dåliga utbildning och när förlusterna fortsatte lades hela Kommando Nowotny ned.

Vid det laget hade enheten fått sammanlagt 30 plan, 26 av dem hade gått förlorade, men bara 8 av dem i strid.

gloster meteor i luften

Den 27 juli 1944 lyckades ett Gloster Meteor skjuta ned en tysk V1-missil.

© Polfoto/Corbis

Fienden var hack i häl

De tre allierade stormakterna deltog i kapplöpningen om att få det första jetdrivna jaktplanet i luften. Britterna var nära att vinna. Ryssarna fick ett genombrott när de kom över tyska Me 262-plan som krigsbyte.

  • Gloster Meteor

    • I aktiv tjänst: Juli 1944
    • Antal byggda: 3 900
    • Planets vikt (kg): 3 692
    • Maximal flyghöjd (m): 11 500
    • Maximal hastighet (km/h): 660
    • Stigförmåga (m/s): 24,6
    • Aktionsradie (km): 800
  • Lockheed F80

    • I aktiv tjänst: 1945
    • Antal byggda: 1 715
    • Planets vikt (kg): 3 819
    • Maximal flyghöjd (m): 14 000
    • Maximal hastighet (km/h): 965
    • Stigförmåga (m/s): 23,3
    • Aktionsradie (km): 1 930
  • MiG 9

    • I aktiv tjänst: 1946
    • Antal byggda: 598
    • Planets vikt (kg): 3 420
    • Maximal flyghöjd (m): 13 000
    • Maximal hastighet (km/h): 910
    • Stigförmåga (m/s): 19,4
    • Aktionsradie (km): 800

Flygplanen var Hitlers sista hopp

På våren 1945 var det inte mycket bevänt med det tyska luftvapnet. Deras vanliga jaktplan var utslagna och de allierade kunde utan större problem sända in svärmar av bombplan över Tyskland. Men tyskarna hade inte gett upp.

Ett av de få hopp som de ännu klamrade sig fast vid var just Me 262. I mars 1945 utrustades de kvarvarande planen med vardera 24 små raketer under vingarna.

Raketerna kunde avlossas på 600 meters håll och de visade sig vara synnerligen effektiva. Den 3 mars 1945 gick 29 Stormfåglar upp i luften.

De uppförde sig som rovfåglar – de flög rakt in i de stora formationerna av allierat flyg och inom några sekunder sköt de ned sex amerikanska bombplan och sex jaktplan.

Andra dagar vände krigslyckan för tyskarna. En allierad jaktpilot berättar till exempel hur han på våren 1945 sköt ned ett av de sista Me 262-planen: ”Jag avlossade en salva och såg hur en eldslåga slog ut från planet. Det bröts på mitten och började gå i spinn, omslutet av lågor. En av motorerna föll av och virvlade nedåt. Och plötsligt, mitt i det brinnande flygplansvraket, såg jag pilotens fallskärm veckla ut sig. Men i nästa sekund började fallskärmen brinna och jag såg piloten störta mot marken med den brinnande skärmen ovanför sig.”

Pilot efter pilot omkom, plan efter plan gick till spillo – i luften eller på bombade flygbaser. Trots det växande kaoset lyckades Me 262 då och då skjuta ned allierade flygplan.

kompressor me262

Efter kriget var ingenjörer i USA och Storbritannien mycket intresserade av den effektiva kompressorn i Jumo 004-motorn.

© National Museum of the USAF

De sista Me 262 sköts ned

Piloternas ihärdiga kamp mot övermakten användes i propagandakriget på hemmafronten. Hitler berömde dem i överväldigande ordalag och lät några månader före krigets slut meddela att han var utom­ordentligt nöjd med mirakelplanet Me 262.

Vid det laget hade Me 262 i praktiken redan spelat ut sin roll. Endast ett fåtal plan var ännu intakta och den 25 februari 1945 blev en riktigt dyster dag för Stormfågeln.

Tre av de sista planen sköts ned och tre andra skadades. Som salt i såren bombade de allierade sönder en av de sista baserna för Me 262.

Världens första jetdrivna jaktplan utgjorde inte längre något hot och inte ens de mest optimistiska nazistledarna trodde längre att planet kunde rädda dem.

Efter kriget kom brittiska och amerikanska militäranalytiker fram till att Me 262 var ett tekniskt mästerverk. De var imponerade av att tyskarna trots brist på material och kaoset i Tyskland hade lyckats bygga 6 000 jetmotorer under krigets sista år.

De drog även slutsatsen att planet kom för sent, tillverkades i för få exemplar och var av för dålig kvalitet för att påverka kriget. Hitlers irrationella order hade gett planet den sista dödsstöten.

Å andra sidan hävdade analytikerna att Me 262 var flera år före sin tid, och åren efter kriget gav dem rätt: Me 262 blev förebild för de jaktplan som segerherrarna senare började bygga.

Läs också:

Andra världskriget

Luftwaffe återuppstod i Sovjetunionen

15 minuter
Uppfinningar

Världens första jetflygplan blev ingen succé

2 minuter
Andra världskriget

Mosquito: Bombflygplan av trä blev britternas trumfkort

12 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj